Madonna
Om en smärtsam jakt på kärlek, sex och bekräftelse som aldrig upphör.
Huvudpersonen längtar bort från de små barnen. Hon vill skriva men det går inte. Hon forcerar sig in i en relation. Hon är otrogen gång på gång. Ändå längtar hon efter det bekväma, det trygga, de sovande barnen. Men hur kan hon stilla klådan som alltid river i henne?
Ångestfylld tematik
Jag tycker om Sara Villius prosa och har gjort sedan jag läste den för första gången i en novell i början på 2000-talet. Hennes röst är densamma, språkbruket bekant. Redan då skildrade hon en 1970-talists vardag med ett mörker under ytan.
Tematiken är svartare och mer ångestfylld i Madonna men jag känner igen motiven, orden, känslan. Hon målar upp ögonblicksbilder och stämningar som berör. Hon skiftar mellan nutid och dåtid.
Texten utforskar var gränserna går, hur långt kan vi dra en relation, eller flera, innan de brister och finns en väg tillbaka när vi tagit det för långt? Hon skriver om livet i det betraktande ögat, om viljan att gå bredvid fåran och oförmågan att anpassa sig till konventionerna. Romanen ger inga svar, men många tankar.