Månskensvargen

Pesten härjar, den vidriga sjukdomen har dödat hela Ylvas familj. Utom sig av sorg och rädsla flyr hon till skogs. Där möter hon en stum pojke som bara talar genom sin spelepipa. Hon kallar honom Ulv.

Ylva är en handlingskraftig person. Hon har ofta följt med sin far i det dagliga arbetet på gården, och blivit skicklig i många typiska manssysslor. På bekostnad av kvinnouppgifter som att sy och spinna, något farmor alltid muttrat om.

Men nu är både far och farmor döda, och alla andra i familjen också. Ylva måste klara sig bäst hon kan med hunden Vargtass och några av korna som enda sällskap.

En till som lever!

Samtidigt som sorgen gnager försöker hon ordna tillvaron för sig och djuren. Hon träffar en märklig yngling som ingenting säger, men han spelar vackra melodier på sin pipa. Ylva kallar honom Ulv. Han har god hand med djuren och är till Ylvas stora förvåning skicklig på att mjölka. En typisk kvinnosyssla som skulle väckt löje bland andra män.

Ulv, som egentligen heter något annat, har sin egen bittra historia. Han kommer från Visby på Gotland, där han såg sin far halshuggas när han var liten. Det dröjer ett bra tag innan Ulvs historia kommer fram, jag som läsare vet lika lite som Ylva om den tigande pojken.

Som en tidsresa

Månskensvargen utspelar sig på medeltiden, i ett Sverige där det är långt mellan bebodda trakter. Miljöerna i boken är så levande beskrivna att det känns som om jag sett dem på film. Det gäller de stora skogarna vid norska gränsen och städerna Visby och Nidaros (dagens Trondheim).

Alla detaljer om livet på 1300-talet bidrar till den filmiska upplevelsen. Som hur Ylva skaffar mat, ordnar för husdjur, bygger vindskydd, tar hand om jaktbyten, syr kläder och mycket annat.

Jag sträckläste Månskensvargen och det var som att resa, i tid och rum. Elvira Birgitta Holm använder ett språk som är vackert, lite gammaldags och mycket fängslande. Det bidrar till att skapa bokens speciella stämning.

Ifrågasatta könsroller

En annan orsak är att de två huvudpersonerna delvis gestaltas mycket modernt. Typiska könsmönster bryts eller ifrågasätts. Samtidigt glömmer inte författaren att både Ylva och Ulv gått igenom vidriga upplevelser. Deras minnen, känslor och reaktioner bidrar till att göra Månskensvargen till en stor läsupplevelse.

Berättelsen får mig också att tänka på hur oerhört bekvämt livet är för de flesta av oss som lever i Sverige idag.