Mänskliga rättigheter oavsett kön
Våld i nära relationer är en stor ekonomisk börda för samhället, trots det har frågan inte högsta prioritet hos Världssamfundet. Helen Forsberg funderar över orsakerna och skriver om sitt engagemang för mänskliga rättigheter.
Mitt eget engagemang springer ur studentlivet i slutet på 1990-talet. Då var det trendigt att vara med i feministgrupper på Umeå universitet. Det började också poppa upp ett antal feministiska tidskrifter utöver Bang, som till exempel Bleck och Darling. Mitt intresse väcktes och det har sedan bara fortsatt.
Ekonomiforskare har tittat på vad våld i nära relationer kostar samhället och det är ingen liten summa, men den står ändå inte högst upp på världssamfundets dagordning. Kan det vara så att de som blir slagna är kvinnor och nästan aldrig har makt och att de som slår oftast är män och nästan alltid har makt?
Folkrätten är tydlig, varje stat ska respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter. Staten är också skyldig att förebygga och utreda alla sådana brott och bestraffa förövarna. Våldsutsatta kvinnor har också rätt till stöd och fullgott skydd, men tyvärr är vi långt ifrån en sådan verklighet även i Sverige. I boken Mias systrar beskriver Maria Eriksson hur hon från USA får kontakt med och försöker hjälpa kvinnor som flytt från Sverige på grund av att deras make eller sambo hotat döda dem.
Värdet av kvinnors obetalda arbete uppgår enligt UNIFEM till närmare hälften av världens samlade BNP. Det obetalda arbetet redovisas aldrig och räknas inte in i socialförsäkrings- och pensionssystem. Fler och fler kvinnor världen över har nu avlönat arbete men det är ofta korttidsanställningar eller deltidsanställningar. Ofta råder dåliga arbetsförhållanden och man har inget arbetsrättsligt eller socialt skydd. Trakasserier och diskriminering på arbetsplatser är tyvärr inte heller en ovanlighet enligt Amnesty. I Sverige är vi ändå bättre på att dela på hemarbetet men kvinnor gör fortfarande dubbelt så mycket hemarbete som män (SCB 20110831, nr 2011:223).
Projektet Cause of death: Woman arbetar med att motverka våld mot kvinnor i världen. Två journalister och en fotograf dokumenterar våldet i tio länder runt om i världen. Detta för att sätta våldet på kartan och få allmänheten att öppna ögonen. Om politiker också lyssnar kan projektet driva på förändringar för kvinnor i världen.
På kvinnojourernas världskongress i Washington 2012 skall resultatet lanseras på en hemsida. Det kommer också att resultera i bland annat utställningar, föreläsningar och workshops. De som driver projektet är Karin Alfredsson, Linda Forsell och Kerstin Weigl och det går att följa deras arbete på bloggen causeofdeathwoman.wordpress.com. Jag tycker att det ska bli spännande att se deras resultat och jag följer bloggen med stort intresse.
På bokmässan i Göteborg 2010 berättade Katarina Wennstam och Maria Sveland om problemet med journalistikens lilla format. Det finns mycket mer att berätta än vad som ryms i ett reportage eller en artikel och de ville gå mera djuplodat i problematiken och då erbjöd romangenren mer.
Själv försöker jag påverka genom politiskt engagemang i både kommun och landsting samt genom medlemskap i föreningar och grupper. Eftersom vi fortfarande är långt ifrån jämställdhet och jämlikhet, göds engagemanget hela tiden. Jag blir fortfarande lika arg över de orättvisor vi kvinnor utsätts för bara för att vi är kvinnor, så jag kommer att fortsätta kämpa för att min dotter ska ha precis samma rätt som sina bröder.
Text: Helen Forsberg, Robertsfors bibliotek
Foto: Photos.com
Källor:
Kvinnokonventionen.se
Kvinnofridslinjen.se
Amnesty.se
LO.se
SCB.se
Cause of death: woman