Livet vinkar (som en Kurt)

Ibland hittar man små pärlor av en tillfällighet. Jag hade aldrig hört talas om den här boken, men fick den i min hand och läste ett par sidor i början och sedan var jag fast.

Huvudperson är nioårige Kurt, som fått sitt namn efter Curt Cobain och det är han inte så nöjd med. Han bor med sin ensamstående mamma, som är arbetslös och inte alltid kan ge sin son det han behöver. Visst vill hon hans bästa, men hon orkar inte alltid med livet så bra.

Så Kurt får klara sig ganska mycket på egen hand och han funderar ofta på varför saker och ting är som de är. En andra huvudperson är August, en alldeles vanlig medelålders arbetare, som plötsligt börjar fundera på varför hans fru blivit så annorlunda.
 
Lite på kanten till katastrofen
De två bor i närheten av varandra men när deras vägar korsas så är det bara helt flyktigt. Båda familjerna lever ett vanligt liv - lite på kanten till katastrofen skulle man kunna säga, så som livet kan vara.

August oroar sig för sin fru och sina barn och Kurt för sin mammas pojkvän och de mobbande skolkamraterna. Ingen i boken trillar dock ner i avgrunden – jo förresten - Kurts morfar ramlade bokstavligen nerför ett stup när han skulle plocka en blomma till mormor och det skulle kanske ha hänt en olycka med Augusts barnbarn också om inte författaren hade gripit in och ändrat på detta.
 
Kort sagt alla klarar sig genom livet och ser framtiden an med tillförsikt. En lite sorglig bok som samtidigt är en måbra-bok. Katarina Danielsson är född 1975. Hon är halvisländska och avlägset släkt med ett par av Islands stora författare, Jakobina och Friða Sigurðarðottir.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Ing-Birtt Olofsson den 30 juni 2009