Liv och kärlek
Med humor och fakta klär Liv Strömquist av samhället i sina serier. Hon vänder på våra föreställningar om kärlek och tvåsamhet och blottar många konstigheter.
Liv Strömquist är en rolig och angelägen serietecknare. I sitt tredje album Prins Charles känsla uppehåller hon sig återigen vid frågor om makt, kön, relationer och sexualitet.
Jerry Seinfeld och Ronald Reagan
– Den handlar om romantisk kärlek som kulturellt tema i vårt samhälle, den romantiska kärleken som idé i ett västerländskt heteronormativt patriarkat, säger Liv Strömquist.
Kända personer får ge uttryck för vår tids strukturproblem och känslomässiga bekymmer. Charlie Sheen och Jerry Seinfeld illustrerar den manligt fokuserade humor som dominerar idag, medan till exempel Ronald Reagan, Gustaf Fröding och Ernest Hemingway får stå som symboler för män vars relationer med kvinnor på olika sätt varit ganska mörka. Det mesta är frustrerande, men också tankeväckande och väldigt roligt.
Resonemangen i serierna är väl underbyggda. Liv Strömquist använder sig av facklitterära referenser i sitt skapande och gör serier med fotnoter.
Noggrann research
– Jag höll nog på i tre år med att samla information till det här albumet. Jag ville hitta tillräckligt många och intressanta teorier för att kunna göra en sammanställning om romantisk kärlek som samhällsidé. Jag är själv så himla intresserad av ämnet att jag flera gånger hållit på att flippa ur under arbetet. Jag vill så gärna förstå och ibland har det nästan varit som att plugga när jag gjort serierna. Jag har fått sammanfatta, översätta och skriva stödord och jag hoppas att jag gör teorierna rättvisa, säger hon.
Många av de texter och teorier Liv Strömquist refererar till är sådana som inte är så enkla att hitta. Mycket finns bara på engelska och distribueras inte i Sverige. En bok som är lättare att få tag i som inte kom med i fotnoterna men som Liv Strömquist rekommenderar för den som vill läsa om romantisk kärlek är en avhandling av Karin Holmberg som heter Det kallas kärlek.
– Jag läser mycket skön- och facklitteratur. Poesi gillar jag också. En jättebra roman om kärlek som alla borde läsa är Maken av Gun-Britt Sundström. Jag gillar Suzanne Bröggers Crème Fraiche och Fräls oss från kärleken och jag tycker mycket om Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen, Sylvia Plath och Erica Jong.
Gamla tankemönster ur nya vinklar
När Liv Strömquist gjorde Prins Charles känsla hade hon en idé redan från början om vad hon ville åstadkomma. Hennes tidigare album har en lite lösare tematik och handlar om lite allt möjligt. Einsteins fru har också ett tema men som växte fram efterhand. Hon säger sig inte ha någon uttalad ambition med de serier hon gör.
– När jag gör dem tänker jag inte så. Jag gör sådant som jag själv är intresserad av. Om jag tänker efter kan jag känna att jag vill lyfta upp grejer från den aktuella debatten i ljuset, visa på vinklar som jag upplever inte blir belysta eller problematiserade. Romantisk kärlek skildras jätteofta – i låttexter, filmer, böcker – på ett sätt där man inte diskuterar idén. Jag ville visa på kärleken mer som en religion eller idé som vi alla lever efter.
Teaterpjäs av ett seriealbum
Liv Strömquist upplyser oss gärna om bortglömda fakta och hittar trovärdiga förklaringar till moderna fenomen och problem och går till exempel igenom hur kvinnor inom religionen och genom historien suddats ut och marginaliserats. I flera kapitel skildrar hon hur sex och kärlek knutits samman på ett osunt vis som konsekvens av att äktenskapet började baseras på kärlek i ett patriarkalt samhälle för inte alls länge sedan.
Einsteins fru handlar till stor del om kvinnorna vid sidan av berömda män. Profilteatern i Umeå har satt upp det som pjäs under namnet Om nu kärnfamiljen är så jävla fet – varför behöver den då så mycket propaganda? Den visas i september och oktober 2010.