”Så snart jag kom in uti Västerbotn, såg jag allt folket hava på fötterna ett slags skor, kängor kallade. Jag tyckte fuller i förstone, att de voro oviga, men fann att man med dem mycket lättare kunde gå än med något annat slag. Den tjocka bottnen av 3 eller 4 fält läder är onödig. Hälar behövas ej, ty naturen, den ännu ingen kunnat mästra har ej satt på folket klackar.

…Gav mig från landsvägen åt västra sidan, ärnades mig åt Lycksele lappmark. … Vägen blev mig allt mer vidrig, att jag med livsfara satt på hästen. …nu begynte jag önska mig kamrat eller äga den friheten att få skakas av hästen på landsvägen, att hjärtat måste lossna.”

 

Så skriver Carl von Linné i sina journalanteckningar från den lappländska resa han gjorde 1732. I dag, nära 300 år senare, är det spännande och roligt att läsa om hans upptäckter och strapatser!

 

Han hade ansökt hos Kungliga Vetenskapssocieteten om ett resestipendium för en upptäcktsfärd till Lappland och beviljats 400 daler kopparmynt för detta. Dagen före sin 25-årsdag ger Linné sig av, och hans iakttagelser och anteckningar om växter, djurarter och sedvänjor är idag en guldgruva för eftervärlden – inte minst för folkloristiska forskare.

 

Carl von Linné, även känd som blomsterkungen, lämnade många spår efter sig och erkändes internationellt för sitt enorma arbete att inventera, ordna och namnge hela naturen. Hans kartläggning innehöll inte bara växtriket utan även mineral- och djurriket och karaktäriserades av ett ständigt samlande och systematiserande.

 

”Gud skapade – Linné ordnade”, sade Linné själv.

 

All information som samlades in bearbetades vetenskapligt och Linné konstruerade också en terminologi, där flera av hans ord lever än idag. Exempelvis kallade han människan för Homo Sapiens och delar in henne bland primaterna i klassen däggdjur eller Mammalia, begrepp som också är hans skapelse. På detta sätt byggde han upp en hel världsbild.

 

Den så kallade linneanska världsbilden har spritts över världen, till att börja med genom de linneanska apostlarna, en grupp lärjungar som tog sig långt ut i världen på sina resor. Många av dem dog för vetenskapen i olika främmande länder.

 

Linnés kreativitet och nyfikenhet färgade av sig även i litteraturen och kulturen i övrigt. Arvet är så rikt efter denne man att han fortfarande kan sägas leva mitt ibland oss.

 

Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade av honom sjelf av Arvid Ahnfelt

Jag tänker på Linné, han som såg allt av Karin Berglund (2007)

System och passion av Helene Schmitz (2007)

Den indianska krassens blickande av Ann Granhammer (roman 2006)

Linnéaner : Carl von Linnés lärjungar i Sverige. Texter i urval av Ingvar Svanberg (2006)

Linné och hans resor av Britt Mari Hallbert

Carl von Linné: boningar, trädgårdar och miljöer av Marita Jonsson (2003)

Blomsterkungen av Rune Pär Olofsson (roman 1979)

Blomstervandringar i Linnés sällskap av Staffan Söderlund (2004)

Linné och hans apostlar av Sverker Sörlin (2004)

Med Linné genom Sverige av Ove Torgny (2006)

 

 

Min pappa Blomsterkungen av Cecilia Sidenbladh (2007)

Carl von Linné - pojken som inte slutade samla av Karin Bergqvist (2007)

Blomsterkungen: boken om Carl von Linné av Dag Ahlander (2006)

Blomstergrisen av Björn Bergenholtz (2003)

I naturens riken : Linnés liv och verk av Inga Borg (1979)