Foto: Eva Lindberg

Lars Kleberg får Elsa Swenson-stipendiet för att "under sin mångåriga verksamhet outtröttligt verkat för att öka förståelsen för olika aspekter av rysk och polsk kultur i Sverige." På hans meritlista, finns bland annat en avhandling om rysk avantgarde-estetik, biografier om Anton Tjechov och Ivan Aksionov, översättningar av Anton Tjechov, Lev Rubinstein och Ivan Turgenev och en rad akademiska och kulturjournalistiska insatser. Han är även professor emeritus i ryska och var på 1990-talet kulturråd i Moskva.

När vi pratas vid har det gått en vecka sedan Ryssland invaderade Ukarina och det är ofrånkomligt att börja samtalet i den änden.

– Det är fruktansvärt förstås. Det här kommer att bli långvarigt och det kommer att drabba Ryssland och gemene man, inte bara ekonomiskt utan med total censur och förljugenhet. Och det kommer att leda till ett splittrat samhälle, säger Lars Kleberg.

Förberett sedan länge

– Vad det kokar ned till är att att den ryska ledningen inte kan tolerera demokratier in på sina gränser med så många förbindelser till Ryssland och närhet till väst. Att se ett land som Ukraina där den ena efter den andra ledaren väljs bort, ett land med rösträtt, yttrandefrihet och ett långsamt stigande välstånd. Det måste ha orsakat en stilla, kall panik hos Putin och hans gäng. 

– Ryssland leds av en legering av säkerhetstjänst och korruption, och det är inte bara en fråga om Putin. Det här är något sedan länge förberett och man borde läsa historien baklänges, för att bli lite klokare.

Lars Kleberg nämner "Memoriam", en rysk organisation som förbjöds förra året. De har bedrivit ett arbete med att återupprätta minnet av de som föll offer för den sovjetiska säkerhetstjänsten under Stalin-tiden.

Gräver upp det förflutna

– Dessa miljoner människor som aldrig har fått en egen grav. I Umeå känner ni väl till Jurij Dmitrijev i Petrosavodsk? Han har ägnat sig åt att bokstavligen gräva upp det förflutna och sätta upp gravstenar i Sandarmoch i Karelen.

Jurij Dmitrijev har varit föremål för en mycket lång rättsprocess och sitter fängslad. Memoriam har ställts in för rätta för sin verksamhet och förbjöds i slutet på 2021.

– När en sådan organisation förbjuds, då kan vad som helst hända. Som att förneka allt det som varit under de senaste 30 åren.

– Senast jag var i Ryssland, strax före coronans utbrott, upplevde jag att folk var oroliga och försiktiga. De var inte rädda för mig, men under ytan fanns en smygande oro och rädsla för makten och korruptionen. 

Sputnik väckte intresset

För Lars Kleberg började intresset för Ryssland och den ryska kulturen under Sputnik-eran.

– Som skolgrabb gick jag ut och tittade på himlen och de ryska satelliterna. Fram till dess hade det enda man såg som rörde sig på himlen varit stjärnfall. Nu var det satelliter. 

Slaviska institutionen vid Stockholms universitet märkte under den här perioden ett uppsving i intresset för studier. Många ville läsa ryska och det fanns en stor efterfrågan på ryskalärare. 

– Jag var inte inriktad på att bli lärare, men jag ville veta mer om Sovjet. 1920-talet, avantgarde och den ryska modernismen var tidigt ett stort intresse. Majakovskij förstås.

Forskning om avantgarde

En av hans lärare som var rysk emigrant, och nyfiken på vad som pågick i Sovjet, höll poesiseminarier för studenterna och informerade om andra författare än de stora namnen. 

– Han sa att det fanns kvinnliga poeter som skrivit spännande saker, som Anna Achmatova och Marina Tsvetajeva. Dem hade vi aldrig hört talas om och jag blev mer och mer intresserad av perioden. På den vägen är det. Men jag har gjort mycket olika saker. Jag har varit kulturjournalist, akademiker, översättare, universitetslärare och alltid hållit på med minst två saker samtidigt. Det är väl översättarens psyke att ha sina ögon på två ställen och hålla två saker i huvudet på samma gång.

Lars Kleberg säger att det tog tid innan han började översätta från ryska och polska. Först var han väldigt amerikaorienterad och översatte bland annat några avantgardistiska off-Broadway-pjäser åt Stockholms stadsteater. Under 1970-talet blev det vidare studier och han disputerade med avhandlingen Teatern som handling. Sovjetisk avantgardeestetik 1917-1927. 

Mellan dramatik och forskning

Han skrev pjäsen Stjärnfall som byggde på den egna forskningen och på spekulationer om vad som skulle kunna ha sagts mellan olika kända kulturpersonligheter under 1930-talet. 

– Jag förstod att för mina akadamiska kollegor var det inte forskning och för mina vänner inom teatern så var det inte dramatik. Den har ändå haft en viss spridning och översatts till några språk, spelats och blivit radioteater. 

Efter det började han långsamt översätta från ryska och polska. Han översatte Anton Tjechov på uppdrag av en teater, trots ett visst respektfullt motstånd mot att ta sig an en av de ryska litterära storheterna. 

– Det blev två böcker, Komedier och Fyra pjäser, som utgörs av hans mest kända verk. 

Moskva på 1990-talet

Under åren 1990 till 1995 var Lars Kleberg Sveriges kulturråd vid den ryska ambassaden i Moskva. En tid som blev mycket betydelsefull och ett uppdrag som passade honom utmärkt, säger han.

– Det var en otroligt dynamisk tid inom rysk kultur. All censur avskaffades, människor var inte rädda och man kunde umgås fritt. Jag hade mina kontakter inom kulturen sedan 1970-talet. Sveriges ambassad var otroligt livskraftig vid den här tiden, jämfört med andra länders.

Han liknar arbetet som han bedrev vid ett slags redaktörskap där han knöt ihop svenska och ryska kulturarbetare på ett handfast sätt och beskriver ett seriesamarbete som det allra roligaste i den vägen. 

Korven Assar på ryska

–Tidskriften Galagos serier var roliga och bra. Jag tänkte att det måste finnas serietecknare i Ryssland och hittade en klubb som hade skapats av några unga tecknare och journalister. Jag tog med en bunt Galagotidskrifter till dem och de tittade med stora ögon på serier som Ulf Lundkvists Assar och Charlie Christensens Arne Anka. Och så gjorde vi ett ryskt nummer av Galago. 

– När jag sedan gick till Galagos redaktion i Stockholm och visade resultatet blev de nästan gråtfärdiga av lycka över den kärlek och omsorg som de här ryssarna hade lagt ner på arbetet, inte minst på att imitera var och en av de svenska tecknarnas textningsstil. 

Det blev också en Galagoutställning i Moskva som också visades i Sverige. 

Nya institutioner

Efter fem år i en föränderlig tid var det dags att resa tillbaka till Sverige. 

–Jag åkte till Sovjetunionen men kom hem från Ryssland. När jag sedan återvände till institutionen i Stockholm upptäckte jag att tiden där hade stått fullständigt stilla och började orientera mig mot något annat, vilket blev Södertörns högskola. 

Lars Kleberg var där med och grundade skolans översättarseminarium. Han berättar att totalt ett hundratal unga översättare utbildades och att de tillsammans har gjort enormt mycket översättningen av litteratur från utländska språk till svenska. 

Lars Kleberg blev också initiativtagare till Svenskt översättarlexikon, en databas för svenska översättare genom tiderna. Nils Håkanson, som skrivit den Augustbelönade Dolda gudar, är forskningsredaktör för lexikonet.

Pågående arbete

Pjäsen En månad på landet av Ivan Turgenev har Lars Kleberg översatt på uppdrag av Dramaten och i början av 2022 gavs den ut i bokform. Under Littfest kommer Profilteatern att spela utdrag ur pjäsen och Lars Kleberg kommer att berätta om arbetet med översättningen. 

– Nu läser jag och skriver om en rysk kultur- och idéhistoriker som heter Aleksander Etkind. 

Under Stockholms litteraturmässa i december 2021 höll Lars Kleberg ett anförande med fokus på det sovjetiska förflutna och minnet av det. Med exempel från Sergej Lebedevs Vid glömskans rand, Alexander Etkinds Warped mourning: stories of the undead in the land of the unburied och den ovan nämnda organisationen Memoriams verksamhet talade han om hur ett förflutet som inte öppet har erkänts påverkar kulturen och spökar för de levande. 

Det förflutna går igen

– De obegravda i Ryssland är något som ligger under ytan som spöken och som uppträder symbolmetaforiskt i den ryska kulturen. Alla har släktingar och vänner som varit berörda av terrorn som aldrig fått upprättelse. 

Lars Kleberg citerade på litteraturmässan Alexander Etkinds bok från 2013 : "Minnet av det förflutna blir omöjligt att skilja från den maniska rädslan för dess återkomst, och skräcken inför framtiden tar formen av tvångsmässiga återupprepningar eller återkallande av det förflutna."

Även om det framför allt syftar till att förklara kulturella uttryck är det, utifrån de senaste veckornas utveckling i landet, svårt att inte läsa detta som en kuslig spegling till vad som nu sker i Ryssland.