Anna Kaijser var en av de första i kullen av utexaminerade kvinnliga läkare i Sverige år 1901. I biografin, skriven av hennes barnbarn Eva Kaijser, framträder ett porträtt av en kvinna som livet igenom kämpade för att kunna vara både maka, mamma och läkare i en tid när gifta kvinnor enligt lag var förbjudna att inneha offentliga tjänster.

Brevväxlingar

Källor till skildringen av Anna Kaijers liv under 1900-talets första halva utgörs av brev som barnbarnet Eva övertagit av sin farmor Anna. Här finns brevväxlingar med Annas studiekamrater, vänner och släktingar i både Sverige och Finland, vilket ger en bred skildring av 1900-talets historiska händelser och samhällsklimat.

Anna lyckas, med hjälp av sin make Fritz som "hemma-pappa", gå klart sin läkareutbildning trots att hon föder två barn under studieåren. Som gift kvinna och mamma etablerar hon sig som läkare, även om de flesta av hennes övriga kvinnliga kurskamrater väljer att avstå från barn för att kunna bli fast anställda som läkare på dåtidens sjukhus.

Kreativa lösningar

Hon "smyger" sig in på arbetsmarknaden genom att vikariera för sin man, som ett andrahandsalternativ när ingen manlig läkare finns att tillgå. Lön för arbetet hon utför får hon i sin makes namn.

1901 öppnar Anna Kaijser läkarpraktik i hemstaden Härnösand, i samma lokal som hennes make har sin klinik. Hon hittar sin egen nisch genom att undervisa i spädbarnsvård, hålla föredrag i ämnet, handleda sjuksköterskeelever, assistera sin make vid operationer och så småningom genom att arbeta som skolläkare.

Hon och Fritz får sju barn totalt, varav två dock inte når fullvuxen ålder. Sin sista son föder hon vid 45 års ålder. 

Modern familj

I berättelsen om Anna och Fritz skildras en förvånansvärt modern familj som genom samarbete, kompromisser och uppfinningsrikedom lyckas få ihop vardagspusslet med familjeliv och karriär i ett Sverige där det för hundra år sedan rådde helt annorlunda villkor för kvinnor jämfört med i dag.