Titeln till den här mångfaldigt prisbelönta diktsamlingen är hämtad från en ritual som unga pojkar tillhörande Luvalestammen i Zambia måste genomgå för att betraktas som män. Kayo Chingonyi, som lämnade sitt hemland för England som 6-åring, fick dock aldrig möjlighet att uppleva Kumukanda. Men även i England fanns övergångsriter, även om de kanske inte handlade om att korsa farliga floder. För författaren var bemästrandet av klubblivet i London en sådan, samt att göra det perfekta blandbandet:

Du säger att du älskar musik. Har du sörjt förlusten av
ett band som bandspelarens tänder har trasslat till så att det vägrar spela pulsen
som du lärt dig känna igen på soundet, inte på namnet? Har du burit med
dig det temat i huvudet i alla år i ett vagt hopp om att du ska känna igen det
när det hittar dig, på ett gudsförgätet kafé, när du står och betalar, och baristan
måste fråga om allt är okej?

Musiken som tema

Att musiken är ett centralt tema i dikterna är inte kanske konstigt med tanke på att författaren tidigare varit rappare. Men att det inte alltid varit lätt för Kayo Chingonyi att ta plats på klubbscenen i England förstår man av följande rader:

Eminem sabbade allt. […]
Med tiden kunde jag rabbla The Slim Shady LP rad för rad,
men inget övande i världen kunde frambesvärja den ljusa hud
och de blå ögon som gjorde Marshall till poet och mig
till en svart kille till som kan rimma.

Med efter att ha skrivit den här fina diktsamlingen kan ingen längre säga att Kayo Chingonyi inte är poet. Och är du intresserad av samtida engelsk poesi så är Kumukanda en diktsamling som jag verkligen vill rekommendera!