Kriget som inte har något slut

Rapport från det eviga kriget i Afghanistan. Den största, dyraste och längsta insatsen i modern militärhistoria.

Snart 20 år efter att talibanerna störtats av en USA-ledd Nato-koalition är läget i landet värre än någonsin. Landets styre saknar inflytande, stridigheterna är brutalare och attentaten är fler än någonsin. Lokala klanledare och krigsherrar utgör ett politiskt gungfly som Nato varken kan förstå eller hantera.

I denna bok finns ett urval av de reportage som författarna har skrivit under sina år i Afghanistan. De samtalar med militärer, krigsherrar, talibaner, bönder och vanligt folk. De reser runt inbäddade i militärkonvojer och i buckliga taxibilar.

Afghaner tecknar själva en mörk bild

Alla dessa berättelser om möten med afghaner ger läsaren en inblick i hur vanskligt det är för en utomstående aktör att gå in och försöka påverka skeendet i en konflikt som man inte förstår. Dessa reportage ger ett tydligt vittnesmål på detta. Och det är en mörk bild som tecknas.

Som journalist har Carsten Jensen rest i och skrivit om Afganistan i över 20 år.
Han har även gett ut romanen Den första stenen nyligen. Den handlar om ett danskt Nato-förband i Afghanistan som långsamt mals ner av den ohanterliga uppgiften.

Roman om samma ämne

Eftersom samma ämne skildras i två böcker av samma författare kan det vara intressant med en jämförelse. Är det romanen eller faktareportaget som bäst förmedlar förståelse för händelserna i Afghanistan?

Jag har läst båda, och reportageboken är absolut läsvärd. Men i detta fall vill jag nog säga att romanen lämnar ett ännu starkare intryck av hur avgrundsdjup denna konflikt är, och hur lätt det är för utomstående aktörer att gå vilse.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Mats Enarsson den 29 oktober 2018