Konst i serier
Konstnärerna Sebastian Nordbeck och Max Olofsson har kikat på fenomenet konst i serietidningar. I sin bok reflekterar de över vad konsten tar sig för uttryck och vad våra kända seriefigurer hänger på sina väggar.
Max Olofsson och Sebastian Nordbeck lärde känna varandra på Konsthögskolan i Stockholm. De delade många referenser och hade reflekterat över liknade saker när det gäller konst. Båda hade till exempel fotat av tavlor som finns i bakgrunden inom populärkulturen, i serietidningar, filmer och tv-spel. Tillsammans bestämde de sig för att göra ett projekt med konsten i serier i fokus.
Direktkanal till fördomar om konst
– För att där fanns det mest material och för att det är intressant eftersom de professionella serietecknarna tecknar maskinellt. De fyller ett rum med en soffa, en tv och konst per automatik. På så vis kan man se det som en direktkanal till fördomar om konst, säger Sebastian Nordbeck.
Max Olofsson och Sebastian Nordbeck började med att köpa en kasse med blandade loppisserier. Alla vanliga serietidningar fanns representerade, såsom Bamse, Kalle Anka, Agent X9, Tom och Jerry. Så småningom gjorde de en omfattande inventering av den kommersiella serieutgivningen i Sverige från 1940-talet och fram till nu.
I deras bok Konst i serietidningar kan vi i bilder se hur konsten tar sig uttryck och vilka teman de följer. Där finns förstärkande konst, med motiv som kan vara knutna till karaktärernas intressen; Joakim von Ankas tavlor har pengamotiv och hos Lille Skutt återfinns avbildade morötter. Vi ser också konst som bidrar till en vardags- tillika hemmakänsla i form av avbildad blommor, landskap och stilleben.
Medvetna motiv eller inte?
– I agentserier vet man inte alltid om tavlorna har ett motiv eller om det bara är glänset i dem som vi ser.
Det finns serietecknare som skapat trender, som hittat på en egen konstnär vars motiv sedan återkommer. Sebastian Nordbeck visar på några geometriska figurer som ibland dyker upp i Bamseserier.
Konstnärens roll i serier
Modern konst är frekvent förekommande. Max Olofsson och Sebastian Nordbeck har undersökt om serierna följer den moderna konsthistorien, vilket de anser att de gör.
– De följer den fram till 1950- och 1960-talet då den abstrakta expressionismen slog igenom. Sedan stannar de där, säger Sebastian Nordbeck.
I en av bokens texter skriver han och Max Olofsson att de specifika serier som handlar om konstnärer eller verkens tillblivelse ofta hämtar stoff ur företeelsen action painting. Konsten kommer till genom slumpen och betydelsen av konstnärens egen kreativitet är underordnad.
Konst i konst
Som konstnär tecknar Sebastian Nordbeck ibland interiörer och ritar dit någon tavla. Han säger att det ger en annan frihet att skapa konst i konsten.
– Då kan man prova att göra något man inte står för. Man kan vara fri i tankarna.
Han berättar att det finns flera konstnärer som använder sig av serier i sin konst, till exempel Karin Mamma Andersson och Marie-Louise Ekman, som också bidragit med en text i boken.
Gjorde konst av den tecknade konsten
– Jag tror att vi var avis på seriefigurerna som fick se dem! I serietidningarna är de väldigt snabbt ditkluddade, det blir en kontrast att vi måste lägga ned mycket tid på dem.
– Serietecknarna förslår något och vi fastslår det och tar det på allvar. Det är en rolig balansgång, man vet inte om vi är seriösa eller inte. Men poängen är att de ska vara fristående som konstverk.
Ungefär 65 konstverk har det blivit totalt. Hittills har de haft utställningar i Strängnäs och Stockholm.