Kon kalvar

Utdrag ur Julia Åbergs bok Minnen från Malmen. Ett jordbrukarhem i Västerbotten på 1920-talet.

kalven.jpg
Ännu kan jag se för mig hur pappa
satt med almanackan och räknade veckor. Han skrev där ”Majros ledd” en viss dag, och ”Majros kalvar” 38 veckor senare. Det var viktigt att veta när en ny kalv skulle komma.
 
Och då var pappa närvarande i ladugården för att hjälpa till. Först såg vi den smala skåran under kons svans öppna sig lite. Om en stund syntes spetsarna av två små klövar. Och sen kalvens nos ovanpå frambenen. Nu hade den svåra stunden kommit. Vi hörde hur tungt kon andades. Fanns det plats för huvudet att tränga sig igenom den lilla öppningen? Pappa tog tag i de späda benen och drog, först försiktigt och sen kraftfullt. Plötsligt är huvudet ute. Kropp och bakben glider nu ut som ingenting.
 
Pappa lägger den slemmiga kroppen på en hög med hö på golvet. Han torkar av kalvens näsborrar och tar ut slem ur munnen.
 
Den nyfödde har börjat andas. Pappa gnider honom med hö tills han blir torr. Och det dröjer inte länge förrän det lilla livet försöker stå på sina gängliga ben.
 
Text och illustration: Julia Åberg

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Julia Åberg den 19 maj 2009