Vid förra flytten hittade jag ett tummat, flitigt använt pappersark. Rubriken löd: Klassiker jag ska läsa. Detta "brev" var daterat anno 1976, blott sjutton år jag var. Jo, jag kände igen denna litteraturförteckning på drygt 200 titlar jag skrivit ner efter att ha förkovrat mig i ett par böcker i ämnet litteraturvetenskap.

 

Jag hade redan då bestämt mig för att en dag bli författare. Därför ansåg jag det nödvändigt att plöja igenom världens alla litterära klassiker. Jag kan idag konstatera vid flertalet av dessa titlar finns en röd bock - som betyder att jag läst den aktuella boken.

 

Den senaste datummarkeringen var för 20 år sedan - då var jag 30 år. Jag ögnade igenom listan och kunde konstatera att jag fram till dags dato, har läst merparten av böckerna. Det skriver jag icke för att förhäva mig. Jag var alltså 17 år fyllda när jag radade upp denna mängd av klassiker - och det tog 35 år läsa alla dessa böcker.

 

Numera anser jag att läsningen kan liknas med en nyckel till hur vi uppfattar världen. Genom läsandet tror jag att vi lär oss empati, att vi ökar vår förståelse för det annorlunda. Kanske är det även så att vi söker efter våra egna liv i de romaner vi läser. Orden, meningarna, blir den spegelbild där vi ser oss själva. Vi kan också läsa böcker som tröst, för att ge mening åt vår ensamhet.

 

Vi läser för att förstå.

 

Text: Kent Lundholm

 

Nedan följer ett urval av de klassiker som fanns på Kents lista, men även andra romaner som blivit viktiga för honom under årens lopp, Läs hela listan på Kent Lundholms blogg där har han delat in böckerna i kategorier som ”Bra klassiker - som håller än i dag”, ”Kultromaner - vad nu det är?”, ”Överskattade (tråkiga) klassiker” och ”Böcker som får mig att skratta”.