En man och en kvinna som har deltagit i en stödgrupp för frånskilda blir vänner och börjar ses på ett café. De träffas alltid på samma café, och helst sitter de vid samma bord. 

Över kaffekoppar och bakelser möts de och samtalar om livet. Kvinnan har valt att gå tillbaka till sitt ex. Mannen saknar det som inte blev av för hans del. Båda går omkring med känslor av besvikelse, och i den gemensamma erfarenheten möts de.

Det finns något svagt glimrade mellan mannen och kvinnan, men de är inte på väg mot samma håll, verkar det som. Ibland når de fram till varandra i sina samtal, och ibland förtar ett yttre störningsmoment spänningen vid cafébordet.

Caféet som plats för förtroendefulla samtal

Om man gillar psykologiska romaner så är Kaféet ett säkert kort. Jag faller helt och hållet för den här typen av intrig - att det finns en skör och vemodig stämning och ingen given upplösning. Och hur smart är det inte låta nästan uteslutande allt utspelas på ett och samma ställe? Platsen är neutral, så djupa samtal får flöda fritt. Samtidigt kan närvaron brytas när som helst, om favoritbordet är upptaget eller om någon tränger sig på.