Körsbärslandet
Denna debutroman blev 2015 års mest sålda bok i Tyskland. Den skildrar en by i Olland, strax utanför Hamburg, med en åldrande bondebefolkning och en och annan nyinflyttad naturromantiker.
Till byn kom femåriga Vera och hennes mor Hildegard som flyktingar från Ostpreussen efter andra världskrigets slut. De flyttade in i ett gammalt och stönande men stadigt hus, där husets vindpinade inskription ”Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt” blir den första plattyska som lilla Vera lär sig.
Ensamhet och främlingskap
Husets ägare Ida Eckhoff ser dock inte med blida ögon på sina gäster och vill helst bli av med dem så fort som möjligt. Veras mor Hildegard saknar helt talang för offerrollen och med sitt trehundra år gamla ostpreussiska stamträd i ryggen flyttar hon till en början in med dottern i husets iskalla pigkammare. Hildgard blir dock inte långvarig, hon möter en ny man och flyttar till Hamburg och får sedermera ytterligare en dotter.
Vera blir kvar och är nu en gammal kvinna, orubblig men fortfarande en främling, ensam i ett nedgånget hus. Tills en dag hennes systerdotter Anne - musiker och snickare - och hennes fyraåriga son Leon anländer, på flykt från en kraschad relation, en misslyckad karriär och en instängande livsstil mittibland innerstadens produktiva medelklass.
Kamp mellan generationer
Den ingående satiren över perfekta, pretentiösa föräldrar i trendkvarteret Ottensen i Hamburg, som Hansen skriver ”bär runt på sina barn som om de vore prispokaler”, irriterar något under läsningen. Det hade varit till bokens fördel med en mindre uttalad satir. Men bortom satiren finns mötet mellan människa och historia, rätten att sörja och vara trasig på sitt sätt och ändå bemötas med omsorg och aktning samt den eviga kampen mellan och inom generationerna.
Roande - men också mörk
Körsbärslandet är roande och intressant och språket är enkelt och snyggt, men den rymmer tillräckligt med mörker för att inte placeras in i feelgoodhyllan. Här finns flyktingtrauman som inte går att glömma, val i livet som gick snett, vemod och sökande efter mening i tillvaron.
På romanens grund finns dessutom ett stycke tysk historia som är känt, men åtminstone inte i Sverige särskilt välkänt.