Fascinerad av det groteska

Vid tiden för sin debut arbetade Junji Ito som tandtekniker. Att rita manga var en hobby han hållit på med sedan barndomen, då han tillsammans med sina äldre systrar läste Kazuo Umezus och Shinichi Kogas skräckmanga. Enligt honom själv var han egentligen aldrig rädd för dem, utan mer fascinerad av det groteska i teckningarna, något han själv använder sig av i sin manga.

Junji Ito är också en välkänd utövare av body horror, ett begrepp som inte finns i svenskan men kan direktöversättas till kroppsskräck. Body horror utgår i mångt och mycket från förvridandet av den mänskliga kroppen, ofta på ett explicit sätt i syfte att väcka obehagskänslor hos läsaren. I filmvärlden hittar vi body horror exempelvis i Alien och The Thing. 

Tomie, den odödliga flickan

Handlingen i debutverket Tomie inspirerades av en av Junji Itos upplevelser från sin egen skolgång, då en av hans klasskamrater dött i en olycka. Han kunde inte skaka av sig känslan att klasskamraten skulle komma in genom dörren när som helst, som om inget hade hänt.

Tomie, som gör just detta, är en återkommande karaktär i många av Junji Itos verk. Hon har en ödleliknande regenerationsförmåga, som gör henne i princip odödlig. Hon driver människor till vansinne och mord för sitt eget höga nöjes skull, medveten om att hon kan komma tillbaka även om de dödar henne. Tomie-serien, liksom flera andra av Junji Itos verk, har filmatiserats i Japan. 

Uzumaki och hopplösheten

Foto: Niccolò Caranti, Wikimedia commons CC BY-SA 4.0

En av Junji Itos få längre serier, Uzumaki, skildrar en stad plågad av mystiska händelser som alla involverar spiraler. Det hela börjar med en mans besatthet av spiralformen, och eskalerar långsamt i takt med att staden och dess invånare påverkas av förbannelsen. Det går inte att förhandla med, eller fly från, en geometrisk form - stadens invånare är dömda redan från första sidan. Uzumaki är, i oktober 2020, det enda av Junji Itos verk som finns översatt till svenska. 

Junji Ito och bladvändningen

Junji Ito är en mästare på att använda bladvändningen som verktyg för att skapa skräck. Han bygger upp spänning genom att låta oss läsare se karaktärernas reaktioner på det ohyggliga som finns på nästa uppslag, men det är vårt eget beslut att faktiskt vända blad och exponera oss för det. Där gör han också sitt bästa för att överträffa våra förväntningar - Junji Ito kan lägga många timmar på en enda av dessa otroligt detaljerade illustrationer, som blivit hans kännetecken.

Vi kan googla hans namn och få fram otaliga av dessa illustrationer, men utan de förväntningar Junji Ito skapar på vägen dit får vi inte den kompletta upplevelse som bara en skicklig historieberättare kan ge.