Foto: Brigitte Lacombe

Skrev för att förstå

Hon använde skrivandet för att förstå och hantera omvärlden. I sin text "Why I write", som finns att läsa i samlingen Let me tell you what I mean och exempelvis på webbplatsen Lithub förklarar hon att skrivandet är ett substitut för att hon inte är en abstrakt tänkare: "Had I been blessed with even limited access to my own mind there would have been no reason to write."

Joan Didion var en skicklig skribent som fångade tid och plats i sina texter.  Hon använde ofta sig själv i dem och var en del av framväxten av "new journalism", ett sätt att skriva som kan beskrivas som en slags fiktionalisering av journalistiken där skribenten framträder som ett subjekt. Hon skrev återkommande i tidskrifter som Life magazine.

Genom de personer, platser och skeenden hon skildrade, gav hon uttryck för stämningar och övergripande strömningar. Med skarp blick och vass penna lyckades hon illustrera något större än vad som till synes var textens fokus. Hennes samlade produktion skildrar politiska och kulturella aspekter av ett samtida USA. 

Att lära sig själv att leva är en bok på svenska med texter i urval och översättning av Ulla Danielsson. Slouching towards Betlehem och The White album är två hyllade samlingar på engelska med bearbetade reportage och essäer. 

Reportage, romaner och manus

Joan Didion rapporterade från oroshärdar, skrev politiska texter och författade fem romaner: Run, river; Lagt kort, Bönbok för en vän, Democracy och Det sista han ville. Teman som hon utforskade i sin journalistik kom ofta tillbaka i romanform. Tillsammans med sin make John Dunne skrev hon och bearbetade flera filmmanus, exempelvis Panic i Needle park och filmversionen av A star is born.

2005 kom boken Ett år av magiskt tänkande som skildrar hur Joan Didion hanterar sin tillvaro efter att hennes make får en hjärtinfarkt och dör. 2011 kom memoarboken Blå skymning. Där är det förlusten av dotterna Quintana Roo Dunne som står i centrum. Oavsett om hon berörde det privata eller det politiska i sina texter var det framför allt vid smärtpunkterna hon uppehöll och fördjupade sig.

För den som inte är bekant med hennes texter finns ett helt författarskap att upptäcka. För de som redan fängslats av hennes sätt att skildra sin samtid finns texterna kvar att återvända till.