Jag vill vakna till världen
Lysande om sorg.
I dikter som ibland bara är några få rader långa och ibland fyller en sida eller två, försöker författaren hantera saknaden efter en mor som tagit sitt liv. Ofta använder hon vatten, träd eller vinden som en fond för sorgen. Det är också ute i naturen med sina årstidsväxlingar hon försöker börja lära sig att, som hon uttrycker det: "sörja med kloka tårar".
Här är en prosadikt som fint sammanfattar stämningen i Jag vill vakna till världen:
Först kommer vintern med snö som liknar dun. Jag sluter ögonen,
redan innan snön har lagt sig. Midvintertid ligger snön som socker.
Som kunde glömskan vara söt. Framåt våren kommer skaren. Jag
vill sitta på den skrovliga skorpan. Försiktigt fördelar jag min vikt
och hoppas att glömskan bär.
På första raden i samlingens första mening skriver författaren att "Arbete får allt att lysa". Jag skulle vilja tillägga att även resultatet av arbetet lyser, så fina är dessa dikter.
Diktsamlingen, som är Karoline Brændjords debut, har vunnit flera priser i hemlandet Norge.