Jag vill ju vara fri

Ett porträtt av Lena Nyman, teatergeniet som förtjusade både omgivning och publik.

Annika Persson har utifrån den dokumentation som Lena Nyman själv lämnade efter sig skrivit en biografi om den kända skådespelaren. Det är en intressant inblick i den svenska film- och teatervärlden från 1960-talet och framåt.

Från barnteater till Dramaten

Lena Nyman kommer i kontakt med teatern redan som liten. Hon går i teaterskola och gör barnroller i olika uppsättningar. Som ung är hon dessutom en väldigt aktiv kulturkonsument.

Så småningom kommer filmen in i hennes liv. Hennes roll i Vilgot Sjömans 491 gör henne känd och lätt skandalomsusad men hennes talang går inte att förneka. Snart spelar hon på Dramaten och läser på Scenskolan.

Bilden som målas upp av Lena Nyman är en bild av en stor talang, en beläst och reflekterande person som jobbar med texter på ett sätt som gör hennes rolltolkningar till något alldeles extra. Hon charmar sin omgivning, men har svårt att landa i en egen trygghet.

Missbruksproblematik

Det är inspirerande att läsa om en så pass resonerande och engagerad människa, som också levererar i roll efter roll. Samtidigt ligger en sordin över berättelsen. Lena Nyman dras med ett omfattande missbruk som med tiden sätter allt djupare spår i henne.

Svårigheterna med att vara kvinna i den tid och den miljö där hon är verksam är tydliga. Det går inte att bli kvitt känslan av att hon skulle ha kunnat uträtta mycket mer om förutsättningarna varit annorlunda.

Kriget är slut

Av: Alling, Morgan Tipsat av: Åza Sjöstam

Skådespelaren Morgan Alling skriver här om sin barndom som var allt annat än harmonisk.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Anna Sahlén den 4 september 2013