"Jag vill att det ska kännas"
Hon fascineras av läskigheter, tror inte på spöken men tycker att vi ska lära känna våra rädslor. Lena Ollmark är författaren som älskar att skrämmas, men också att berätta om modiga personer.
Har du läst om Firnbarnen, Lilla Hon eller Karl och Sara i Krabbsjögrund? Författaren Lena Ollmark är känd för att skriva läskiga böcker. Det kan vara korta spökhistorier, eller längre rysare.
Vill skriva så att det känns
– Jag tar en vardaglig historia om mobbning och gör om det så att mobbarna blir monster. Då kan jag förstärka och förhöja känslan. Jag vill att det ska kännas, säger Lena Ollmark.
Minabibliotek fick träffa henne online för en intervju.
Dina böcker är alltid spännande och ofta ganska skrämmande. Hur kommer det sig?
– Jag har alltid varit fascinerad av det läskiga. I en historia ska du få lära känna någon och sätta dig in i en annan persons utveckling. Men jag vill också att det ska vara en nästan fysisk upplevelse, som en hisnande berg-och-dalbana.
Att skratta åt det läskiga
Först och främst ska böckerna vara underhållande, men Lena Ollmark skriver om skräck och rädslor av flera anledningar. Det är viktigt att lära känna sina rädslor och hur de får en att reagera, tycker hon.
– Jag brukar prata om att rädsla är en negativ känsla, och att vi lätt tar fel beslut och gör dumma saker när vi är rädda. Men det är också viktigt att kunna skratta åt det läskiga, att ta makten över sin rädsla. Därför har jag mycket humor i mina böcker. Och om du är rädd kan du också vara modig.
Var får du inspiration ifrån?
– Jag letar efter historier i vardagen och skriver ofta om vardagliga miljöer, som en simhall eller ett bibliotek. Jag vill att det ska bli läskigt där man inte förväntar sig det.
– Tänk att du kliver på bussen varje morgon men aldrig sätter dig på säte nummer 12. Det där händer varje dag, det mystiska och läskiga i vardagen. Jag vill ladda vardagsföremålen.
Hur går det till när du skriver en bok?
– Det börjar oftast som ett litet korn till en idé. Jag går och gör anteckningar överallt, hela tiden. Men jag har slutat skriva på handflatorna i alla fall, det är positivt.
– När jag får en idé är det viktigaste för mig att ha ett riktigt bra slut. Jag börjar med att skriva slutet, sedan hoppar jag runt i historien och skriver lite här och lite där. Jag redigerar medan jag skriver.
Skriver för sig själv
Att skriva korta spökhistorier är på sätt och vis lättare än längre berättelser. Lena Ollmark vill ändå att de längre böckerna ska vara lika intensivt spännande. Det är lättare att locka till skratt i en kort spökhistoria, att blanda skräck och humor. Men i en längre berättelse kan hon skapa mer verklighetstrogna personer, som läsaren får lära känna.
– Jag tar alla mina böcker på stort allvar och skriver de historier som jag själv vill läsa, som intresserar mig.
Har du någon favorit bland karaktärerna i dina böcker?
– Lilla Hon älskar jag ju. Lilla Hon som känner sig ensam och som ingen vill vara med. Men Lilla Hon tänker ha roligt ändå, och vill inte se sig som ett offer. Lilla Hon gör så gott hon kan.
– Boken om Lilla Hen tyckte folk var nästan för hemsk, men jag älskar den. Den handlar om att vara rädd för att vara arg.
Träffa författaren i november
Lena Ollmarks senaste bok, Strykpojken, har just kommit till biblioteken. Det är första delen i en trilogi som heter Nattlandet.
Författaren tror själv att det kan vara hennes läskigaste bok hittills. Den här gången skriver Lena Ollmark om mardrömmar och hur det skulle vara om något i ens drömmar faktiskt kunde göra en illa på riktigt.
Vill du höra mer om Strykpojken och hennes andra böcker har du chans att träffa Lena Ollmark på Umeå stadsbibliotek tisdag 16 november.
Vi tipsar om böcker och ljudböcker för dig som är barn. I olika format och på många språk. Bibliotekens program för barn finns här också, och filmer med pyssel och sagor.Böcker av Lena Ollmark
Visa fler
Bakom dörren
Inmurade
Gengångaren
Drömväsen
Strykpojken
Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han
Den fasansfulla sagan om Lilla Hen
Mer att läsa
För barn
