När det är kö på den senaste nobelpristagarens alla böcker får det bli den titel som först blir ledig som jag läser. Det råkar bli Jag är en annan, den andra volymen av tre som inleds med Det andra namnet. Det gör ingenting, eftersom Jon Fosses sätt att skriva ger tiden en cirkulär karaktär. 

Existentiella frågor

Tidspespektivet skiftar och även om det finns en kronologisk framåtrörelse sker ständiga omtag och repetioner. En vardaglig scen beskrivs i en fras, sedan följer en liknande fras som skildrar samma sak. Språket och tanken formuleras om med små skiftningar och förskjutningar. 

Med detta säregna sätt att upprepa fångar Jon Fosse in osäkerheten och nyanserna i det som sägs och tänks och det som är. En ung man, Asle,  flyttar hemifrån. Han tar med sitt staffli och lämnar barndomshemmet för att gå gymnasiet i ett större samhälle. Långt senare ser den nuvarande konstnären tillbaka på dessa händelser och andra.

Han beskriver konsten och religionen och deras gemensamma förmåga att förhöja tillvaron och förklara det som inte går att uttrycka. Texten böljar som ett hypnotisk mantra och berättar om tillvarons existentiella frågor i repetitiva vardagsscener. Fastän de är enkla rymmer de stora djup. 

Finns också som e-bok.