Foto: Kristin Lidell, pressbild Forum förlag

Skrivandet – både dröm och tortyr

En av bokens huvudpersoner är Maja Grå och i de två efterföljande romanerna Döden på en blek häst och Tistelblomman får läsarna följa henne vidare. Maja är synsk och känner av saker som andra inte gör. I dessa två böcker har skräckmomentet tonats ner och de är snarare spänningsromaner med gotiska inslag. Minabibliotek.se skickade några frågor till Amanda Hellberg:

När började du skriva?
– Som liten, men jag kom till författaryrket ganske sent, jag var 33 år när min debutroman Styggelsen kom ut.

Vad betyder skrivande för dig?
– Det är mitt jobb nu, och det enda jobb jag haft som jag är riktigt bra på. Det enda jobb där jag kan längta efter att det ska bli måndag morgon. När min skrivardröm blev sann var det en oerhörd lyckokänsla av att 'hitta hem'. Samtidigt är det ju fullkomlig tortyr mellan varven, det vet alla som försökt skriva något längre med siktet inställt på utgivning. En riktig berg- och dalbana.

Hur arbetar du som författare?
– Jag har just fått två barn på två år och har därför inte kunnat skriva på heltid. Däremot har skrivandet blivit mer fokuserat, och jag sitter ofta en stund på kvällen. När jag skriver på heltid är 3-4 timmar om dagen det ideala för mig, resten av tiden går åt till att läsa, promenera och tänka.
 
Dela med dig av ett skrivtips!
– Många skrivbegåvade är jättebra på att beskriva karaktärer och platser på ett intagande sätt. Men det gäller också att hitta en fängslande intrig att foga in dessa beskrivningar i om man vill skriva med siktet inställt på utgivning; En övergripande story, ett äventyr rent av, som fascinerar skribenten själv så mycket att den känner pepp att fortsätta och skriva klart. Hur ska man kunna begära att förlag och läsare orkar läsa, om det man kokat ihop är så trist att man inte ens orkar återvända till texten dagligen själv och driva den framåt? 
 
Hur kommer det sig att du började skriva i den genre du gör?
– På ett sätt skriver jag böcker som jag själv skulle vilja läsa. Jag älskar när det finns svärta. "Alla bra romaner är spänningsromaner", har någon sagt och på ett sätt håller jag med - man är ju ute efter en 'hur-ska-det-gå-känsla' även om det kan uppnås på ett lågmält sätt.

Det är mycket suggestiva och mörka stämningar i dina böcker, var hittar du inspiration till dem?
– Är man en 'spooky lover' så anar man kusligheter och underliga saker överallt, det är bara att spetsa känselspröten!
 
Vad skrämmer dig?
– Samma som alla andra, att det ska hända ens närmaste något.
 
Det känns som att det är mycket du i Maja Grå, vad säger du om det?
– Nja, säger jag! Kanske är det jag-formen som gör att det upplevs så. Och okej, Maja har fått låna mitt CV ibland, jag har också jobbat som städerska i en småstad som jag lämnade för att studera konst i ett annat land. Men det finns nog fler bitar av mig i andra karaktärer. På ett sätt är Maja min totala motsats, det var något jag tänkte när jag skapade min hjältinna, att jag ville ge henne bra egenskaper som jag inte har själv. Hon är ganska skör och skygg på utsidan men när det verkligen gäller har hon enorm inre styrka. Jag är tvärtom; spelar tuff men när det bränner till är jag en darrande mes.

Vad läser du själv helst för böcker?
– Jag älskar spänningsromaner som har både underhållande och litterära dimensioner. Louise Welsh och Megan Abbott är två storfavoriter som tyvärr inte finns på svenska ännu.

Berätta om en läsupplevelse du bär med dig?
– The Woman in Black av Susan Hill är en kuslig pärla. Det ska bli spännande att se filmen som kommer snart.
 
Finns det någon bok som du önskar du hade skrivit? Vilken och varför?
– Åh, en riktig bestseller hade ju varit trevligt ut ekonomisk synvinkel! Men för de flesta författare är det tyvärr existensminimum som gäller. Fast man kan ju känna sig rik på olika sätt.