In i litteraturen som på ett bananskal

Hans Millgård har lyssnat på Amanda Svensson som besökte bokcafé Pilgatan i Umeå. Hon berättade om sin senaste roman och sitt författarskap.

Amanda Svensson besökte Bokcafé Pilgatan
Lusten att skriva fanns tidigt, redan i sex-sjuårsåldern. Då kunde Amanda Svensson inte bestämma sig för om hon ville bli författare, brandman eller gurkodlare. Hon älskade Maria Gripes böcker högt och rent och läste Agnes Cecilia femton gånger. En förebild som heter duga fick hon på kuppen. Hon skrev fan fiction och drömmen om att bli en riktig författare började ta form.

En lek utan prestationskrav

I gymnasiet fick hon sin chans i ett projektarbete som kom att resultera i debutromanen Hey Dolly. Arbetet med den var enkelt, som en lek utan prestationskrav. Hon beskriver romanen som en tunn liten bok om en 18-årig gymnasist som tycker sig ha ett tråkigt liv och är besviken på sina medlevande. Det var en bok som kom ur hennes situation i livet just då med hätska utfall mot allt och alla, särskilt mot barnen och livet i stort.

Arbetet med Välkommen till denna värld, som kommit ut i år, blev helt annorlunda. I jämförelse med den första boken har den inneburit fyra års oavbrutet lidande. Den kom till under några år när Amanda Svensson jobbade som våffelförsäljare på Tivoli i Köpenhamn. Hon blir betagen av staden, gör sig en drömbild av den, en ren konstruktion, och skickar iväg romanens Greta för att ge drömbilden liv.

Tre röster, tre språk

Bild på omslaget till Välkommen till den här världen
Hon använder flera berättarperspektiv. Var och en av romanens huvudpersoner har sin egen röst och sitt eget språk. Tre unga människor som helst av allt vill vara tillsammans men som inte alls klarar det. Simon, den drömske romantikern, poeten som kidnappas av konstvärlden och vars sanna natur bara sipprar fram som små diktragment.

Hans galne och fullständigt oförutsägbare vän Claus, som pendlar mellan fängelset och psyket och som om sig själv säger: "Ja föddes för å döda. Bara såru vet."

Och så denna astmatiska Greta med sin alabasterhy och sin problematiska sjävbild: "Intressanta och åtråvärda är de som bär hjärtat utanpå kroppen eller kroppen som ett pansar kring hjärtat. Inget sånt här grådaskigt undflyende som jag är så bra på. All denna självinsikt som jag äger. Det är smärtsamt att inte veta vad jag ska göra av den."

Världen ligger öppen och allt är möjligt för den som bara vill! Samtidigt kan allt kännas så himla svårt och själv känner man sig otillräcklig och vilsen. Det handlar om att växa in i vuxenlivet. Att tvingas inse att man faktiskt är en människa bland andra människor. Inte det universums centrum som man en gång i tonårigt övermod trott sig vara.

Vill skriva om andra generationer

Bild på Amanda Svensson Fotograf: Andreas Rasmusson
På en fråga om hon har en särskild avsikt med sitt skrivande svarar Amanda Svensson att hon ser
det som ett högst egoistiskt projekt, hon skriver mest för sin egen skull. Om läsarna får ut något av det är det en bonus!

- Nu är jag trött på ungdomen, sammanfattar Amanda när hon får frågan om vad som kan komma härnäst och tillägger att hon skulle kunna tänka sig att skriva utifrån en 60-årig mans perspektiv. Lite otippat tänker jag och funderar en stund på hur den skildringen kommer att se ut. Sex, drugs och rock n' roll på seniorboendet? Bäva eller jubla månde 60+arna! 

Att läsa Amanda Svensson är hisnande från första sidan till den sista. Lite grand som att hamna på ett tivoli med åkband och tillgång till allt. Kärlekstunneln, flygande mattan, spökhuset och fritt fall och en och annan radiobil. Jag kliver ur boken smått yr och omtumlad, lyfter på hatten och tackar för en gränslös resa!

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Hans Millgård, Andreas Rasmusson, pressbild Norstedts förlag

  1. Hey Dolly

    Av: Svensson, Amanda
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Hans Millgård den 12 december 2011