Huvudpersonen från debutromanen Less than zero, Clay, återvänder som berättare 25 år senare i Imperial bedrooms. Platsen är densamma, ett Los Angeles med en evigt snurrande filmindustri som drivs av människors drömmar och utsatthet, där alla utnyttjar alla.

Självcentrering och paranoia

Clay möter Rain som hoppas få hans hjälp till en filmroll. Hon är en i raden av unga människor som kommer i hans väg.

För Clays del verkar tiden komma ikapp honom. Om livet någonsin varit bekymmerslöst är det inte det längre. Fasaderna krackelerar. Clay får hotfulla sms. Bilar förföljer honom.

Händelserna verkar vara knutna till Rain och till hans omgivning, som verkar veta saker de inte vill berätta. Frågan är om Clay verkligen utsatt för något otäckt eller om hans paranoia bara är ett resultat av hans egen självcentrering.

Element från olika böcker

Som vanligt leker Bret Easton Ellis med begreppen fiktion och verklighet. Redan i inledningen kommenterar Clay boken och filmen om honom (Less than zero filmatiserades 1987). Han nämner även bokens författare.

Bret Easton Ellis språk är lätt hypnotiskt, likt ett mantra. Dess entonighet och stringens förstärker intrycket av att bokens karaktärer är frånkopplade från sina känslor och trots allt ganska likgiltiga inför vad som tycks försiggå.

På sina ställen är berättelsen våldsam, med plågsamt grafiska detaljer. I Imperial Bedrooms kombinerar Bret Easton Ellis element från hela sitt författarskap och du som gillar hans tidigare böcker kommer kunna läsa även denna med behållning.