Ibrahims gosedjur

En bok om att vara nervös, känna sig liten och ensam. Om att inte våga. Samtidigt en bok om att växa som människa och om vänskap. Om att våga släppa taget och klättra högt upp i trädet, tillsammans.

Ibrahim ska börja skolan. Det är så spännande, säger hans mamma och pappa. Hur kan de vara så glada tänker Ibrahim, som själv är ganska nervös. Det känns som om någon slagit knut på hans mage.

En gammal vän som hjälper till

Så kommer han på - Dino. Den gamla gosedinosaurien får såklart följa med till skolan, då känns allt bättre. Dino är så modig och vågar prata med läraren. Han vågar säga nej när han inte vill vara med. Plötsligt har Dino också sagt ja till att hälsa på hos klasskompisen Johanna. Hon har en rosa tyghund och de båda djuren leker och skrattar tillsammans. Det gör även barnen.

Ögonblicket när knuten släpper taget i magen känns tydligt. Ibrahim visslar hela vägen hem. Han är glad. Men så glömmer han Dino hos Johanna. Hur ska han nu kunna sova, eller våga gå till skolan imorgon?

Samspel mellan bild och text

Bilderna förmedlar tydligt känslorna som texten berättar. Till exempel i när Ibrahim vågar vara sig själv utan Dino. Bilden visar hur Dino trillar ner från bänken där barnen sitter tätt tillsammans och leker. Från att ha varit kraftigt förstorad blir han nu liten igen. Han behövs inte lika mycket längre. Jag gillar också att Ibrahim och Johanna har olika ursprung, vilket är tydligt i bilderna.

Ibrahims gosedjur passar både stora och små barn. Boken går att läsa med olika fokus. För treåringen handlar det mest om gosedjuret, om tryggheten att ha en riktig vän som följer med överallt. För den som snart börjar skolan kan boken användas för att prata om pirret, nervositeten och förväntningarna inför skolstarten.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Birgitta Lind den 10 december 2012