I Norrland hava vi ett Västindien

I Stockholm drömde de styrande om silver och rikedomar. Men gruvdrift i fjällvärlden var en hård och fattig näring som innebar stort umbärande och liten utdelning.

Kalfjäll
Under första hälften av 1600-talet pågick 30-åriga kriget. Sveriges finanser var hårt ansträngda. När beskedet om ett märkvärdigt fynd av silver och bly långt uppe i norr nådde rikskanslern Axel Oxenstierna och övriga regeringen i Stockholm sattes stora förhoppningar till att en gruvsatsning i Lappland skulle bli räddningen för Sveriges ekonomi. Att förutsättningarna var nästan omöjliga för att bedriva gruvverksamhet i denna otillgängliga del av landet var de styrande tämligen okunniga om.

Silverfeber bröt ut

År 1634 hittade samen Peder Olofsson en ovanlig svartblänkande sten vid Nasafjäll i Arjeplogs fjällvärld nära gränsen mot Norge. Stenen transporterades till Stockholm för undersökning. När det visade sig att den innehöll stora mängder av silver och bly blev uppståndelsen stor i Stockholm och silverfeber utbröt. Riksrådet Karl Bonde uttryckte förhoppningarna om att Nasafjäll skulle bli räddningen för svensk ekonomi med orden: "Med Guds hjälp så skall detta bliva de svenskes Västindien".

Raskt förbereddes för att börja bryta malmen. Bara att transportera all utrustning och proviant som behövdes för att komma igång med själva gruvbrytningen var ett jätteprojekt. På 1600-talet fanns inga vägar i Norrlands inland. Sträckan mellan kusten och Nasafjäll innebar 40 mil av väglöst land och transporter gick sommartid i huvudsak längs älvar och sjöar. På sträckorna mellan vattendragen fick båtar och packning dras. Vintertid kunde renar med slädar användas.

Samer tvångsrekryterades

Bild från silvergruva
Malmutvinningen kunde dock så småningom komma igång, men ganska snart blev det tydligt vilka enorma svårigheter som brytning, bearbetning och framför allt transporterna av malmen ner till kusten innebar. Samer från stora delar av Lappland tvångsrekryterades för att med renar och ackjor köra malmen under mycket besvärliga förhållanden med oländig terräng och bistert klimat.

I Silbojokk vid sjön Sädvajaure byggdes en smälthytta där den första bearbetningen av malmen gjordes. Den krävde stora mängder ved. Snabbt tog skogen slut i närområdet och ved fick hämtas flera mil bort.

Till råga på allt visade det sig att silverfyndigheterna inte var på långa vägar så rika som många hade hoppats. År 1637, tre år efter upptäckten, hade bara 67 sivertackor producerats.

Mager utdelning

Gruvbrytningen fortgick trots klent resultat, svåra umbäranden och mycket lidande för både människor och djur. Brist på proviant, dålig utrustning och kargt klimat gjorde att malmbrytningen skördade många offer. Både samer och soldater tvångskommenderades. Ett inte ovanligt kraftuttryck på den här tiden blev "Dra åt Nasafjäll!" uttalat som en förbannelse.

Slutet för silvergruvan i Nasafjäll kom år 1659. Även då låg Sverige i krig, nu mot Danmark. Den danska regeringen trodde att silverbrytningen var så viktig för den svenska krigsmakten att en militär styrka sändes till Lappland. Truppen på ungefär 100 danskar brände ned och förstörde både gruvan i Nasafjäll och silverhyttan i Silbojokk. Tidpunkten för anfallet var väl valt då de flesta av arbetarna hade rest till Arjeplog för att fira kyrkhelg. De få personer som fanns kvar flydde undan anfallet.

I slutet av 1700-talet gjordes ett nytt försök att bryta silver i Nasafjäll. Även denna gång var förutsättningarna för svåra. Resultatet blev därmed magert och gruvan lades ner efter några år.

Gruvprojektet i Nasafjäll är på många sätt en tragisk historia, men det var också det första stora industriprojektet i övre Norrland. Det innebar starten på lappmarkens kolonisering och att en infrastruktur började byggas upp.

Skrivet om gruvbrytningen i fjällvärlden

bokomslag
Det finns flera skildringar av gruvbrytningen i Nasafjäll. Det mest omfattande är Janrik Bromés mycket detaljerade beskrivning Nasafjäll – ett norrländskt silververks historia från 1923. En modernare skildring är Eric Forsgrens Nasafjäll – silverfjället, ett omänskligt gruvprojekt. 1967 gjordes en dokumentärfilm om gruvprojektet och många av illustrationerna i Forsgrens bok är hämtade ur filmen.

Romanen Den femtonde hövdingen av Sven Rosendahl utspelar sig under Nasafjällsepoken. Det är en mörk skildring av den brutalitet som samerna utsattes för.

Nasafjäll var inte det enda gruvprojektet i fjällvärlden på 1600-talet. Även i Kedkevare i Jokkmokks fjällvärld försökte man utvinna silver och med lika dåligt resultat. Historien om det projektet har bland annat skildrats av Tore Abrahamsson i den vackra boken Drömmar om silver från 2009.

Text: Åke Samuelsson, Umeå stadsbibliotek
Foto: Wikipedia public domain

  1. Nasafjäll

    Undertitel: ett norrländskt silververks historia
    Av: Bromé, Janrik
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1923
    Klassifikation: Ekonomi och näringsliv

    Finns som: Bok
  2. Nasafjäll - Silverfjället

    Undertitel: ett omänskligt gruvprojekt
    Av: Forsgren, Eric
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: Bergsbruk

    Finns som: Bok
  3. Den femtonde hövdingen

    Undertitel: en roman från 1600-talets Lappland
    Av: Rosendahl, Sven
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1964
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok
  4. Silvret från Nasafjäll

    Undertitel: arkeologi vid Silbojokk
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1989
    Klassifikation: Arkeologi

    Finns som: Bok
  5. Drömmar av silver

    Undertitel: silververket i Kvikkjokk 1660-1702 - fritt efter verkligheten
    Av: Abrahamsson, Tore
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Bergsbruk

    Finns som: Bok
  6. I skuggan av ett silververk

    Undertitel: människoöden under stormaktstiden
    Av: Lönn, Birgit
    Språk:
    Publiceringsår: 2004

    Finns som: Bok

En resa till Pompeji

Skrivet av: Ingrid Magnusson

Temperaturen i luften känns behaglig. Vi föreställer oss Pompeji under högsäsong, stekande hetta, horder av turister. Reflekterar en stund och känner oss nöjda med att vi valde att åka hit under våren.

Minnet av en ripjägare

Skrivet av: Anna Sahlén

Böcker och berättelser har en sällsam förmåga att stanna kvar hos oss. Utan förvarning kan de göra sig påminda och inte lämna oss ifred förrän vi läser dem igen. Som historien om Evert Stenmark.

Årstafruns dolda dagböcker

Av: Eriksson, Kristina Ekero Tipsat av: Birgit Lindgren

En dagboksbaserad biografi som ger en spännande inblick i en svensk adelsdams liv i början av 1800-talet.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Åke Samuelsson den 22 augusti 2011