I brist på sommar-OS
Vår kollega Helen Forsberg tipsar om böcker, poddar och dokumentärer som kan stilla din OS-abstinens.
De moderna olympiska spelen har en lång tradition. De hölls första gången 1896 i Aten i Grekland och sedan dess anordnas de vart fjärde år. OS har bara ställts in tre gånger tidigare: 1916 på grund av första världskriget samt 1940 och 1944 på grund av andra världskriget. Att dela upp spelen i vinter-OS och sommar-OS började man med 1924. Sedan dess har spelen vuxit. På sommar-OS är det över 10 000 deltagare från över 200 länder och man tävlar i 339 grenar i 33 sporter.
Fransmannen Pierre de Coubertin grundade de moderna olympiska spelen och hans tanke var att idrottare från hela världen skulle mötas för att bidra till fred och förståelse mellan människor. Han skapade också en ny idrottgren – modern femkamp. Det är fäktning, simning, hästhoppning, skytte och terränglöpning och den är fortfarande med i OS 124 år senare.
Symbolen för OS är fem ringar i färgerna blå, gul, svart, grön och röd. De symboliserar alla världsdelar och färgerna är valda så att varje land som deltar ska ha minst en av färgerna i sin flagga. OS har också ett valspråk som kommer från grundare de Coubertin ”I OS är det inte viktigast att vinna utan att delta, det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl”. Det finns många länder som skulle behöva ta till sig valspråket lite bättre tycker jag. OS har även ett latinskt valspråk ”Citius, altius, fortius” som betyder snabbare, högre, starkare.
En enda gång har OS hållits i Sverige. Det var 1912 och det var första gången deltagare från alla världsdelar var med. Men vi har också haft Ryttarolympiaden 1956. Då gick OS i Australien och de har så hårda regler för att föra in hästar i landet att det därför inte kunde ha hästsporterna där. Därför hölls de i Stockholm istället.
Om man nu, som jag, känner en enorm förlust över att inte kunna se OS i sommar så kan man istället frossa i böcker. Det har skrivits väldigt många; dels om olika olympiska spel men även biografier av folk som deltagit i OS. Här kommer mina tips för att stilla abstinensen:
Fakta om OS av Tomas Dömstedt är en liten men faktaspäckad bok om de olympiska spelens historia. All fakta i artikeln kommer från denna bok. Den är alldeles lagom med historia och passar även barn.
Det finns också flera bra avsnitt av "Radiosporten dokumentär" som du hittar där poddar finns eller i Sveriges radios app samt på Sveriges radios webbplats. Där kan man t.ex. lyssna på ”När Olga mötte Harry: en olympisk kärlekshistoria” om när en diskuskastare från det kommunistiska Tjeckoslovakien och en släggkastare från USA blev förälskade i varandra. Den är väldigt intressant och gripande. Jag tyckte också mycket om avsnittet om Ara Abrahamian och OS-bronset som han i vredesmod lämnade på prisutdelningen. Det finns många avsnitt med OS-anknytning att grotta ner sig i. Mycket roligt och spännande att lyssna på.
OS-annolika historier: tabbar och bragder från alla tiders olympiska spel av Janne Adeen är en väldigt rolig liten bok som handlar om olika minnesvärda händelser i OS långa historia. Den är indelad i kapitel med olika teman som ”Ceremonimissar och arrangörstabbar”, ”Ren klantighet” och ”Släkten är värst” där du kan läsa om tre japanska bröder som alla tävlade i Judo i Atlanta 1996. Ena brodern tog guld, den andre tog silver men den tredje fick nöja sig med en sjundeplats. Ändå bra och roligt att de kvalificerade sig till OS alla tre. Bara det är en bedrift tycker jag. Den här boken är ren underhållning.
Dagbok från Berlinolympiaden 1936 av Barbro ”Bang” Alving. Hon var nedskickad till Berlin av Dagens Nyheter för att bevaka OS för de läsare som inte läste sportsidorna. Den här är en samling med texterna hon skrev därifrån. Dessa rapporter är otroligt bra. Hon är skarpsynt och iakttagande med en härlig humor och det handlar lika mycket om arrangemanget runt omkring OS som de sportsliga händelserna. Jag gillar det jättemycket. Särskilt stycket på sidan 106 om när hon ska titta på ”olympisk television…där…jag kunde se tjugofem olika bilder i sekunden”.
Du kan också gå in på SVTPlay och klicka dig vidare till sporten. Där finns det flera dokumentärer och inslag med OS-koppling. Själv har jag tänkt se dokumentärserien ”Det kalla idrottskriget: sportens politiska spel”. Det är en programserie på sex avsnitt som handlar om det politiska spelet bakom de olympiska spelen som är idrottsvärldens största arrangemang. Det är SVTs fantastiska filmare Tom Alandh som gjort programserien som tar upp maktkamp mellan nationer, självständighet, bojkotter, Östeuropas idrottsliga uppgång och fall och mycket mer. Den verkar jättespännande och räcker nästan en hel vecka.
Ingen lek utan eld: en olympisk krönika från Aten till Aten av Åke Stolt är precis vad den heter, krönikor från OS i Aten 1896 till OS i Aten 2004. Det är en samling texter, en från varje olympiad som fokuserar på en särskild person eller händelse från just det OS:et. Det är en härlig blandning, högt och lågt, ofta med svenskt fokus, men även de stora snackisarna som blev efteråt. Jag gillar särskilt den inledande texten som beskriver Pierre de Coubertins engagemang för och utformning av de moderna olympiska spelen varav OS i Aten 1896 var startskottet för.
26 juni 1912 går portugisen Francisco Lázaros ombord på ångfartyget Asturias som ska ta honom och Portugals övriga OS-trupp till Stockholm. Han är en enkel snickare som åker med intentionen att vinna OS-guld i Maraton. Hemma har han lämnat sin älskade fru som väntar deras första barn. Men maratonloppet slutar i tragedi. Det är obarmhärtigt varmt och soligt så Francisco Lázaro får solsting och svimmar av för att sedan dö innan han hunnit ta sig i mål. 2012, på 100-års jubiléet, invigdes en skylt till minne av honom på Stockholms stadion.
I boken Maraton till evigheten av André Oliveira berättas om personen Francisco Lázaros. Hans känslor och drömmar inför detta OS samt förberedelser inför och deltagandet i evenemanget som sedan ledde fram till hans död. Det är en väldigt gripande historia och författaren har verkligen lyckats tycker jag. Den rekommenderas varmt för en lite närmare känsla av ett tidigt OS.
Tidskriften Historiskan nr 2 2020 har en väldigt bra artikel om kvinnors deltagande i OS. 1896 fick inte kvinnor vara med alls då man ansåg ”att kvinnors idrottande var opraktiskt, ointressant, oestetiskt och orätt” (s. 18). Så länge som ända in på 80-talet var männens deltagande 75 procent men senast 2016 i Rio de Janeiro var det nere på 55 procent. Männen är fortfarande i majoritet men det blir bättre och IOK har tagit en rad beslut för att öka jämställdheten. Detta är en mycket intressant och läsvärd artikel om en bit OS-historia.
Jag hoppas innerligt att dessa tips ska stilla din OS-abstinens och att det blir nästan som ett riktigt OS då du ser och förundras över engagemanget hos idrottare och ledare, berörs över särskilda historier och stora bedrifter och känslan av att vara del av något större. Trevligt sommar-OS!
Boktips
Olympiaboken
OS-annolika historier
Dagbok från Berlinolympiaden 1936
Solskensolympiaden
Maraton till evigheten
Historiskan