Himlabrand
Livet med renarna och traditionerna är det Ánte vill ha. Men han vill också ha Erik. Är det ens möjligt, och vad skulle alla säga? Läs en fantastisk berättelse om att våga, med risk att förlora allt.
Ánte vet att det är i Jokkmokk han vill vara. Här finns renarna, Áhkko, skotern och gemenskapen i de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han ska fortsätta familjens arbete med renskötseln.
Och så finns Erik. Ánte försöker minnas en tid innan tankarna på bästa vännen tog över varje vaken timme. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och viktigast av allt - vad känner Erik?
Vardag och plågsam historia
Moa Backe Åstots debutroman är en absolut pärla! Hon gestaltar Ántes känslor och första förälskelse på ett sätt som fortplantar sig i hela kroppen. Berättelsen utspelar sig i till synes vardagliga situationer. På bussen, på en fest, på ett tv-spelshäng i en svettig källare.
Större delen av historien ryms inuti Ánte. Hur Erik reagerar eller inte, allt tolkas och ger Ánte hjärtklappning. I berättelsen ryms också följderna av det förtryck som samer i Sverige utsatts för i generationer. För Ánte blir det personligt och smärtsamt att upptäcka släktfotografier i en bok från rasbiologiska institutet i Uppsala.
En fysisk läsupplevelse
Och så är det språket! Det är enkelt och drivet utan ett enda överflödigt ord. Kapitlen är korta och fungerar nästan som självständiga scener ur Ántes liv.
Samtidigt är det en oerhört fysisk läsupplevelse. Jag känner hur det är att stå mitt i en buffande renhjord, eller doften av skalad apelsin i den kalla vinterluften. För att inte tala om att försöka koncentrera sig på tv-spel när kroppen är 100 % fokuserad på den centimeter av ditt lår som snuddar låret intill.
Himlabrand är en berättelse om arv, mod och att våga vara den som går först. Om att kasta sig ut med risken att missa och förlora allt.
Läs, läs, läs!
Fler lästips
Saker ingen ser