Hennes ord
Ännu en bit i Tove Folkessons självbiografiska romanbygge.
Tove bor på Öland med sin flickvän. De rotar sig i den jord där Toves familj kommer ifrån. Där morbrodern fortfarande brukar marken och där Toves mormor blir äldre och allt mer skröplig.
Nya och gamla liv
Tove och Hanna drömmer om ett nytt liv, ett gemensamt barn. Tove brottas med aspekterna av att bli gravid med assisterad befruktning. Att leva i en icke-normativ relation. Barnlängtan och förtvivlan när kroppen inte gör det hon vill.
De äldres frånfälle och de nya livens tillkomst, det är väl den oundvikliga gången? Men riktigt så välordnat och framåtsyftande fungerar inte tillvaron. Tove Folkesson skriver om livet på sitt alldeles egna sätt. Hon väjer inte för dess osmickrande sidor, och inte sina egna heller.
Jag tycker om hennes lyriska prosa och jag tycker om balansen mellan vardag och livets stora frågor.