Hen – ett praktiskt ord

Spelar det någon roll om vi vet vilket kön en bilderbokskaraktär tillhör? Under en föreläsning på Bildmuseet i Umeå berättade Jesper Lundkvist om debatten kring ordet "hen" som följde hans bok Kivi & Monsterhund.

Bild av Jesper Lundqvist
Jesper Lundqvist har skrivit för barn i tio års tid, mest för Sveriges Radio. Han har funderat en hel del över hur pojkar och flickor i bilderböcker framställs. Hans bok Kivi & Monsterhund handlar om ett litet barn vars kön aldrig avslöjas. Helt enkelt för att det inte är relevant.

För Kivi är kön ointressant

– När jag skriver historier vill jag berätta om händelser, inte tänka på hur flickor eller pojkar framställs. För då måste jag berätta en massa saker som jag inte vill berätta. Varför måste jag hålla på med det? Barn är barn, säger Jesper Lundqvist. 

Han gillar språk och ord och tycker det är kul att göra något med språket. Att använda ett litet mer avancerat språk stimulerar målgruppen och det blir roligare för honom själv att skriva.

– För mig handlar det mycket om perspektiv. Att inte vara så intresserad av kön. Kivi är ett barn som inte bryr sig om en sådan sak. Och jag bryr mig inte om Kivi är en flicka eller en pojke.

Bakgrunden till "hen"

Jesper Lundqvist tyckte att det fanns en lucka i språket, men som inte var så svår att täppa till. Det fanns ju ett ord.

– Om jag förstått rätt föreslogs "hen" som personligt tredjepersonspronomen redan i Upsala nya tidnings språkspalt 1966. Sedan har det bubblat under ytan i årtionden för att i början av 00-talet ta sig i konst-, queer och feministkretsar. 

Jesper Lundqvist säger att språkrådet istället för hen förespråkat ordet "vederbörande", men han tycker inte att det fungerar så bra för barn. Och att genomgående skriva "Kivi" fungerade inte så bra för honom själv.

Gränslös bok som rört upp känslor

– När jag började använda hen var det något som öppnade sig rent språkligt. För mitt skrivande fick det flera effekter.

Boken blev gränslös på flera sätt. De vuxna som förekommer i boken presenteras inte närmare. Hemmet som Kivi bor i är ett hopkok av en massa stilar. Bilderna och texten luckrar upp genom att blanda köns-, klass och tidsmarkörer. Och monsterhunden som Kívi möter, är det ens en hund?

– En jättefin bonus är att många människor har blivit väldigt glada över boken och det är alltid roligt att göra folk glada. Sen finns det en massa som har blivit arga. Gemensamt för dem tror jag är att det inte verkar som att de läst boken. De är bara arga för att den finns, eller för att ordet "hen" finns.

Språkligt experiment

Boken och dess språkbruk gav upphov till en intensiv debatt som bidragit till att etablera ordet hen. Som kritik mot det har anförts att det förvirrar barnen och att det är ett konstruerat ord. Kritiska röster har felaktigt hängt upp sig på att hen ska ersätta "hon" och "han".

Jesper Lundqvist har läst Kivi & monsterhund för flera barn utan att märka någon förvirring. Barn upp till sex år reagerar inte ens på ordet hen, säger han. Är de äldre frågar de kanske "Vad betyder hen?". Barn läser böcker om folk som flyger, kan trolla, björnar som har kläder utan att bli förvirrade, tillägger Jesper Lundqvist.

– Det handlar inte om att sudda ut könsroller eller att experimentera med barn. Det handlar om att experimentera med språk. Det som är roligt med nytt språk är att man inte vet hur det ska sätta sig. Det skulle vara jättekul om hen fanns vid sidan om han och hon, för oss som tycker det är ett roligt komplement.

Text och foto: Anna Sahlén, Minabibliotek.se

  1. Kivi & Monsterhund

    Av: Lundqvist, Jesper
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2012
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  1. Kivi & Monsterhund

    Av: Lundqvist, Jesper Tipsat av: Christer Edeholt

    En kul och upplyftande bilderbok om Kivi och hens önskan att få hund till födelsedagspresent. Berättelsen är rolig och språkligt spännande. Bilderna är välritade, glada och fyndiga.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Anna Sahlén den 26 juni 2012