Helmers underliga resor

Benjamin Giunti Fällman har skrivit det vinnande bidraget i skrivartävlingen på temat flykt, hösten 2016. Här kan du läsa hans berättelse.

Helmer gick långsamt genom skogen med kniven i handen, han lyssnade noggrant och plötsligt hörde han ett prasslande ljud som kom från en stor buske. Han gick närmare för att se vad det var och då upptäckte han att det inte var en buske utan en björn! Björnen var stor som en stuga och den hade mossa och blåbärsris som växte på ryggen. Det mest förvånande med björnen var att den inte hade tassar som vanliga björnar utan bläcksvarta hovar. Den hade blodsprängda ögon, enorma käkar med sabelliknande tänder, och ett stort ärr över ena ögat. Den tittade ilsket på Helmer.

Bilden visar en pojke med skateboard som flyger med en drake.
Foto: CHUNSO, Bigstock
Helmer, som ändå var en modig pojke, hade aldrig sett något liknande men han var inte rädd, tvärtom. Helmer kastade sig på björnen och högg den i nacken. Till hans förvåning var björnen helt oskadd, det var snarare kniven som hade gått sönder. Besten vrålade och slog undan Helmer som landade vid ett träd. Helmer hade ont överallt men det skulle inte stoppa honom. Han tog den lilla oljetunnan han hade i väskan och kastade den mot björnen. Tunnan gick sönder och oljan spred sig över hela odjuret.

Det var Helmers chans! Han tände en tändsticka och kastade den mot björnen. Inom kort brann besten och segern gick till Helmer. Eldens smaragdgröna flammor symboliserade att ett av de starkaste skogsdjuren hade besegrats. Flammorna lyste upp pojkens ögon och han kände den starka värmen tränga genom hans kläder.

Han tog några steg från den brinnande kolossen när han upptäckte en uggla. Ugglan tittade konstigt på honom. Den hade små stränga ögon, fjäderdräkten var som en taggbuske och de krokiga klorna var mörka som en vinternatt. Plötsligt utropade ugglan med en mjuk men ändå sträng röst:

– Helmer det är dags att göra läxorna!

Helmer blev förvånad. Han hade just kämpat mot ett enormt monster, vad hade läxor med saken att göra? Ugglan utropade igen:

– Helmer det är dags att göra läxorna!

Han förstod ingenting, vad pratade den underliga fågeln om? Helmer hörde ett morrande bakom sig. Han vände sig om och såg till sin förvåning att björnen inte hade dött. Den tittade på honom med ännu mer vildsinta ögon. Helmer backade några steg, den här gången hade han inte en chans. Han hade ju använt alla sina vapen i förra striden! Ugglan utbrast ännu en gång:

– Helmer det är dags att göra läxorna!

Plötslig försvann allt, björnen, skogen, till och med ugglan. Helmer vaknade med ett ryck. Han satt på soffan i vardagsrummet. Hans mamma gick fram till honom med sina små stränga ögon, hon såg uppgiven ut.

– Helmer, för sista gången, det är dags att göra läxorna!

– Oh nej! Just när det var som mest spännande.

Helmer lunkade iväg till sitt skrivbord. Han avskydde att göra läxorna. Han satte sig ner och började jobba. När han var klar läste han en bok. Han tyckte att böcker var som en bro till en annan värld, särskilt de som innehöll magi, monster och episka strider.

Dumma läxor! Jag vill bara sitta och fantisera. Varför är verkligheten så himla tråkig? Jag vill bara fly till något magiskt ställe med krigare i deras skimrande rustningar som förblindar mig i solskenets gyllene flammor, tänkte Helmer. Däremot tyckte han att den verkliga världen inte var mycket att ha. Det fanns inga monster, inga episka strider. Det fanns bara skola, läxor och de värsta monstren var myggor. När man flyr från vekligheten är det som om man raderar omgivningen. En fantasivärld är en plats där allt är som du vill att det ska vara, ett land där man får uppleva sina vildaste och mest otroliga äventyr. Där kände Helmer sig betydelsefull. Han var en hjälte som uträttade stordåd. Han älskade känslan att vara mäktig och att kunna skydda de försvarslösa.

När mörkret sakta täckte himlen var Helmer i slumrandets värld och drömde om mäktiga krigare som bekämpade enorma monster. Han vaknade av att någon drog i hans hår. Det var hans lillebror Örjan.

– Vakna Helmer, det är morgon.

Helmer släpade sina trötta fötter till köket, slukade sin frukost och cyklade till skolan. Tystnaden på vägen bröts av det dånande lätet från fiskmåsar. Plötsligt försvann omgivningen och cykelturen förvandlades snabbt till ett sjörövaräventyr. Helmer seglade med sina trogna kompanjoner, de hade slitna kläder och de som hade hår hade det grisigt och rufsigt. Alla hade repiga svärd. Styrmannen, en biffig och mycket uppmärksam pirat, skrek med sin djupa röst:

– Kapten, näslösa Per ramlade överbord!

Helmer beordrade att man skulle lätta ankar. Han kastade av sig skjortan och hoppade ner i det glittrande havet. Stackars Per som inte kunde simma. Helmer tog tag i den drunknande piraten och drog honom till deras beväpnade skepp. Men just när han hade räddat sin kamrat blev han neddragen i havet av en kolossal och hal tentakel!

Återkomsten till verkligheten var otroligt smärtsam. Han flög över cykeln och landade med ansiktet först. Som tur var landade han på en gräsmatta i närheten. Det kändes som om hans mun, näsa och panna var stuckna av tusen getingar, han började blöda näsblod. Landningen var så plötslig att det tog några sekunder innan han förstod vad som hade hänt. Vilken otur han hade. Han kände hur hjärtat började dunka, en stark värme fyllde hans blod. Han knöt nävarna. Helmer var förbannad! Varför kan jag inte vara mer uppmärksam, tänkte han.

Helmer tyckte att han var en imbecill som lät sig själv bara tappa fokus. Tårarna började rinna, de var salta och brändes på de ytliga såren. Han lovade sig själv att aldrig fly från verkligheten igen. Han ville inte tappa kontrollen någonsin mer.

Timmarna på skolan gick plågsamt sakta. Äntligen dags för första rasten. Helmer började vandra runt på skolgården. Några av hans kompisar sprang fram till honom, en av dem frågade:

– Hörru Helmer, vill du vara med och spela fotboll med oss?

Helmer, som inte var mycket för sport, tackade artigt nej och fortsatte gå. Sedan satte han sig på en bänk och började titta runt. Plötsligt såg han en igelkott. Sådana ser man inte varje dag! Han började märka en pirrande känsla bakom sina ögon. Han kände hur tankarna började flöda i hans huvud. Han blev frustrerad. Han skulle ju inte fly från den verkliga världen mer.

Att ha ADHD är som en enorm röra, kände Helmer. Han satt sorgsen, men sedan började han förstå. Att fantisera var ett perfekt sätt att slappna av. Man behövde bara bestämma om det var rätt läge. Han kämpade inte längre emot, han lät den pirrande känslan ta över. Han förstod att resorna till hans fantasi var en del av honom, man kunde inte bara bli av med dem. Igelkotten började prata, den hade en ljus och skräckslagen röst:

– Hjälp! Skogen bränns ner av en förfärlig drake.

– Driiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiing!

Helmer rycktes våldsamt tillbaka till verkligheten. Han tänkte förväntansfullt att äventyret får fortsätta nästa rast!

Text: Benjamin Giunti Fällman, Marieberg (hösten 2016)


Läs mer

  1. Benjamin vann skrivartävling

    Skrivet av: Åsa Zetterström

    Flykt var temat för Krumelurs skrivartävling hösten 2016. Att fly in i fantasins värld, det skriver Benjamin Giunti Fällman om i sin vinnande berättelse "Helmers underliga resor". Minabibliotek.se har intervjuat honom.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Åsa Zetterström den 25 november 2016