Helena Dahlgrens behov av skräck
Helena Dahlgren ser sig själv som en stereotyp fiktionsnörd. Försiktig i det verkliga livet men förtjust i äventyr, skräck och andra stora känslor så länge de håller sig till fiktionen.
I sin bok 100 hemskaste ger Helena Dahlgren hundra skräcktips. Det är en personlig lista som i beskrivningar och urval till viss del också blir en biografi. Idén att göra en skräcklista fick hon efter att ha intervjuat Dagens Nyheters Lotta Olsson som gjorde en topp 100-lista över sina deckarfavoriter.
Ett bloggprojekt som blev bok
– Jag älskar listor. Jag gillar Nick Hornbys High fidelity och är en gammal musiknörd. Listor är ett sätt att förhålla sig till saker som man brinner för och skräck är min allra största kärlek om man ska rangordna. Så jag drog igång det som ett bloggprojekt på Halloween 2015.
Ganska omgående hörde ett förlag av sig och ville göra en bok av listan.
– Det var bra på flera sätt för jag brukar inte vara jättebra på att slutföra bloggutmaningar.
Boken är en lätt bearbetad version av listan från Helena Dahlgrens blogg Dark places (länk öppnas i nytt fönster). Hon har skrivit till ett förord och ett efterord där hon ger en bakgrund till sitt urval och resonerar kring skräck och vårt behov av skräck. Där finns också ett ambitiöst register över alla författare och verk som nämns i boken och liksom listan fungerar som tips för den skräcksugna.
Skräck rör vid de stora känslorna
100-listan innehåller tips på fiktion och företeelser som skrämmer eller har skrämt Helena Dahlgren genom åren. Det är framför allt litteratur, men också filmer, tv-serier, specifika karaktärer och annat otäckt.
– Skräcken härbärgerar de riktigt stora känslorna, sådant som kanske inte får så mycket utrymme i vardagen – liv, död, sex, kärlek och rädsla. Jag är nog en ganska stereotyp fiktionsnörd. En försiktig person som inte är så äventyrslagd i det verkliga livet. Fiktionen är ett sätt att vara det i min vardag. Det blir en kontrollerad form av skräck. En bok kan jag lägga ifrån mig när jag vill.
Helena Dahlgren tror också att det förbjudna med skräckgenren lockat henne till sig.
Rädslan för en verklighet som rämnar
– Jag växte upp på 1980-talet då skräck var ganska fult vilket det fortsatte att vara även in på 1990-talet. Skräck var inte god litteratur. Det var mitt sätt att revoltera. En väldigt snäll form av revolt, men jag var ett snällt barn och det tror jag är vanligt för skräckkonsumenter. Fiktionen blir ett sätt att hantera allt som händer runtomkring en. Stephen King har skrivit i The night shift att det inte är en slump att man börjar intressera sig för skräck som tonåring. Under puberteten blir man på ett djupare plan medveten om sin kropp och att man en dag ska dö.
Det som skrämmer Helena Dahlgren allra mest, förutom "IRL-skräcken" att det ska hända hennes familj något är rädslan för att inte kunna lita på sig själv och sin verklighet.
– Det läskigaste jag vet vore att inte kunna lita på mig själv. Att något tar sin in i ens eget inre väsen. Bilden av att verkligheten är tunn som ett crêpe-papper som rasar bara man tar i det. Jag är till exempel väldigt rädd för att bli dement. Kanske kommer det från att jag är en person som har förlitat mig väldigt mycket på min hjärna.
Den subjektiva skräcken
Helena Dahlgren är väldigt tydlig med att urvalet till hennes 100 hemskaste är hennes eget. Det är min subjektiva skräckkanon, säger hon. Men den innehåller flera skräckklassiker som Frankenstein, Rosemary's baby, Rebecca, Dracula och verk av Edgar Allan Poe och H.P Lovecraft. Stephen King förekommer flera gånger på listan men där ryms också författare som vanligtvis inte förknippas med skräckgenren såsom Agatha Christie, Joyce Carol Oates, Maria Gripe, Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Och där listas en hel del filmer och tv-serier också.
Listan innehåller olika typer av skräck. Från blodiga filmer till mysrysiga viktorianska romaner.
– Det finns olika typer av skräck för olika tider och olika behov. Jag kan skräddarsy min konsumtion efter vad jag är sugen på. Ibland kan det vara en riktigt blodig och grafisk film som Cabin fever, ibland vill jag ha något mer krypande och ibland vill jag bli rädd.
Hon grämer sig lite över att ha missat en titel som borde ha fått vara med på listan, nämligen Iain Banks Getingfabriken.
– Men den var så fruktansvärt vidrig att jag bara ville förtränga den.
"Läsning är ett basalt behov"
Såsom det anstår en listmänniska delar Helena Dahlgren med sig av läslistor och boktips på sin blogg. Hon läser mycket, har alltid gjort.
– Läsning är en del av mig. Jag kan inte separera mig från den. Att fråga om mitt förhållande till läsning är som att fråga vad jag har för förhållande till att äta, duscha eller gå på toaletten. Det är ett basalt behov och jag läser alltid. Det blir ett andrum som vidgar mitt liv och som jag behöver för att klara av vardagen med att jobba, hämta och lämna på förskolan: äta, sova, dö liksom.
Hon läser mycket skräck, men också deckare och vanliga romaner. Hon har precis läst Megan Abbotts senaste roman You will know me och vill tipsa om hennes författarskap.
– Hon skriver så fantastiskt om unga människor. Hon skriver "teen noir". Hennes Om du vågar finns på svenska. Jag tyckte också jättemycket om Störst av allt av Malin Persson Giolito som handlar om en skolskjutning i Djursholm som jag läste tidigare i år. Den är otroligt stark och välskriven.
Fler lästips från Helena Dahlgren
Elizabeth Hand är en annan av Helena Dahlgrens favoriter. I nästa vecka ska hon intervjua henne på deckarfestivalen Crimetime på Gotland. Elizabeth Hand har skrivit mycket fantasy men är just nu aktuell med sina subkulturella thrillerromaner om Cass Neary.
– Dem vill jag rekommendera till alla som gillar lite mer litterär spänning, till de som säger att de inte läser deckare men som älskar Patti Smith.
– Christine Falkenland är min absoluta favorit bland svenska författare. 4 x prosa innehåller hennes fyra första kortromaner. Det är totalt jävla mörker men hon skriver så vackert med ett språk som påminner om den bohuslänska naturen, de vindpinade klipporna. Det finns en sådan skönhet i mörkret.
– Och Inger Edelfeldts Julianne och jag eller Nattens barn, som var en gothbibel för mig. Hennes debut Duktig pojke är också jättefin, om en ung homosexuell kille.
Eget skrivande
Förutom ett omfattande bloggande på sin nuvarande blogg och tidigare på bland annat Bokhora skriver Helena Dahlgren också skönlitterärt. Hon har gett ut fyra e-noveller och håller just nu på med ett romanprojekt som hon hoppas ska komma ut hösten 2017. Hon beskriver det som en mörk coming of age-roman som har kopplingar till Twin Peaks-mytologin men som utspelar sig i Tyresö.
– Men jag har svårt att kalla mig författare. Jag tror alltid att jag kommer att se mig som läsare i första hand.
Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Foto: Severus Tenenbaum