Handbok i klardrömmar
Noveller om när verkligheten blivit en mardröm.
Johanna Holmströms språk är fantastiskt men det hon skriver om i Handbok i klardrömmar är mörkt och ångestskapande. Novellerna beskriver en dystopisk värld, nära förestående, där mänsklighetens tillkortakommanden trumfar över värme och empati.
Vardagliga situationer skildras, med ett överhängande obehag, och successivt avslöjas den ena hemskheten efter den andra. Det är en bok som bär på samma melankoliska obehag som Kazuo Ishiguros Never let me go men inte stannar där utan fortsätter rakt in i klimatkatastrofer, barnamord och samtidsångest.
Jag läser och förfäras. Samtidigt kan jag inte sluta. Det är långt ifrån en bok som passar alla, men den som tar sig an den kommer att få en läsupplevelse som stannar kvar. På gott och på ont.