Hårresande
En unik och vacker bok om en hantverkstradition som tog sig ut i världen.
Det här är berättelsen om hårkullorna från Våmhus i Dalarna som gav sig ut på vandringar i norra Europa för att göra och sälja smycken gjorda av hår. Berättelserna börjar under sent 1700-tal och sträcker sig fram till dagens Våmhus där hantverkstraditionen åter igen tagit fart.
Spännande skildringar
Förutom målande berättelser från arbetsresor där hårkullorna även fungerade som nyhetsbärare får vi lära känna några av kvinnorna lite mer. Från brev och muntliga berättelser växer spännande skildringar fram om Rumbo Kerstin Hansdotter, Rytter Mait Jönsdotter, Vackra Mari och många fler. Kullorna reste ofta i grupp om två eller tre och hårarbetet gav stora inkomster som översteg männens hemma i Sverige.
Här finns även ett gediget avsnitt om själva hantverket, från insamlingen av hår till de färdiga smyckena, löshåren eller prydnadsföremålen. Arbetsredskapen är enkla och var därför lätta att plocka isär och ta med på resorna. Råvaran i form av människohår fanns och finns fortfarande överallt. En ordlista med fackuttryck samt några ord på våmhusmål avslutar boken.
Kvinnohistoria
Som bibliotekarie gläds jag åt en bok som fyller en lucka, då den är unik i sitt slag. På det privata planet känner jag sorg över att min farfars fickur med en kedja av hår försvann på en vårdinrättning under 1980-talet. De smycken som min faster hade med sig dit var det någon som tyckte sig behöva bättre. Minnet av klockkedjan och hur jämnt och fint håret låg över några runda kulor väcktes till liv av denna fantastiska bok.
En eloge till fotografen Ida Halling. Hon hittade ett halsband gjort av hår som tillhört hennes farmor och fick idén till denna bok. Den är fantastiskt vacker och innehåller ett stycke hantverks- och kvinnohistoria väl värd att bevara.