Här brusar strömmen förbi
Skådespelaren som sjunger poesins lov.
Stina Ekblad berättar om när hon föll ner i ”minnes-schaktet”. Det var när hon vid 65 fyllda badade och fick en kallsup i näsan. Genast befann hon sig ungefär 60 år tillbaka i tiden. Då, när hennes mamma stod vid stranden och bönade och bad om att hon genast skulle komma upp ur vattnet.
Orden i kroppen
”Nej, bara en gång till, nej, bara en gång till”, svarade blötdjuret tillbaka. Blåa läppar och skakande tänder. Det är lätt att känna igen sig. Du förnimmer en smak eller doft och du kastas tillbaka i tiden till en förment lycklig och bekymmersfri tid i ett slags nostalgiskt kort rus.
Hennes omedelbara reaktion får henne att ställa frågan: ”-Var finns det som en gång fanns? Finns det i orden, finns det i kroppen?” Efter att ha lyssnat till Stina Ekblads självbiografi ligger det nära till hands att det i hennes fall är det förstnämnda som är svaret.
Hon slår an bokens ton redan i inledningen, med att läsa ett stycke ur Alberte och friheten av Cora Sandel, för att sedan konstatera att livet utan poesi är ”inget riktigt liv”. Att boken sedan avslutas med ett citat ur En spelmans jordafärd av Dan Andersson känns helt följdriktigt.
En upplevelse att lyssna
Det här är så klart en omfångsrik biografi, med de vanliga ingredienserna om bakgrund, glädje och besvikelser, samt om Stina Ekblads väg till skådespelaryrket, som nu sträcker sig över fem decennier. Men den som förväntar sig en historia om hennes karriär som filmskådespelare kommer nog att bli besviken, för den nämner hon knappast.
Det här är istället berättelsen om hur hon blev den hon blev, framförallt genom de dikter och texter som varit hennes följeslagare genom livet. Det är en anslående upplevelse att lyssna till hennes särpräglade dialekt från andra sidan Kvarken, i Österbotten.
Det är melankoliskt och makligt. Underfundigt och komiskt med stor självironi. Måttligt intresserad av poesi, som jag själv är, blir jag naturligtvis fascinerad av hur stor inverkan denna litteratur-form kan ha på en människas liv. Det visar verkligen på det skrivna ordets kraft.