Hanna som är romanens berättare kommer till Madrid där hon praktiserar på Pradomuseet. Hon älskar Goya, ”De svarta målningarna”. En kväll när hon sitter på ett café ser hon två killar och en tjej som också är svenskar. De verkar trevliga och inbjudande så Hanna försöker komma in i deras gäng. Hon imponeras av deras världsvana sätt, de har gott om pengar, är snygga och välklädda.

Vill passa in

Sådan är inte Hanna, därför försöker hon ändra på sig för att passa in. Tillsammans drar de runt mellan fester, åker på semester och lever lyxliv. Tom betalar.

När Hanna blir utan pengar stjäl hon skisser från muséet och säljer till en antikhandlare.

Ett återkommande inslag i romanen är överklassens attityder och deras behov av att markera makt. Hanna har en ständig känsla av att vara underlägsen tillsammans med dem som hon försöker efterlikna.

När jag läser boken är känslan av att något inte stämmer överhängande. Den skaver och ger en psykologisk spänning. Och är Hanna verkligen Hanna?