En familj flyttar in på en fin tomt vid en sjö. Där står några ståtliga tallar. Mamman i familjen tar fram motorsågen, för det behövs virke till huset de har tänkt bygga. 

Naturen kryper in

Trots ett visst motstånd från tallarna ligger de snart på marken och kan bli bräder. Men ur en av tallarna rinner så mycket kåda att den inte går att använda till virke.  

Fastän alla tallar är fällda ligger familjen i huset och hör grenar mot rutan och kottar mot taket. Inbillning, tänker de. Men snart går det inte att förneka att det är något underligt på gång. Barr i tvättmaskinen och plötsligt är skorna för små! 

Lisen Adbåges berättelse är spännande och suggestiv. Färgerna i hennes illustrationer är jordiga och uttrycksfulla. Det känns som att tallarna och naturen kryper in på sidorna och i huset. 

Härligt ryslig?

Det här är verkligen en rysare i bilderboksformat. Den har alla element av en spökhistoria. Jag, som vuxen, tycker faktiskt att den är lite otäck. Furan kan nog väcka lite funderingar hos de yngre, eller också tycker de bara att den är härligt ryslig.