Jag gillar verkligen Patrik Lundbergs kärleksfulla porträtt av sin mamma. Fjärilsvägen är både en familjehistoria och en historia om ett klassamhälle. Den beskriver även författarens egen klassresa och hur den påverkat relationen mellan honom och hans mor.

En kärleksförklaring

Boken följer mamman,  Ingrid Birgitta, som föddes 1950. Vi får en lite hastig beskrivning av hennes barndom och ungdomsår, fyllda av möjligheter och förhoppningar. Hon gifter sig, vill ha barn men kan inte få några egna.

Hon adopterar två barn och lever familjelivet i huset på Fjärilsvägen. När Birgitta skiljer sig blir den ekonomiska verkligheten tuff men trots detta är författarens beskrivning av sin egen barndom en kärleksförklaring till en mamma som sliter och gör allt för sina barn.

När barnen flyttar ut är det som att luften går ur henne. Hon drabbas av utmattning och de sista åren i livet blir ganska miserabla, samtidigt som barnen gör karriär och författaren själv kämpar med sin relation till modern.

Om klass och utsatthet

Boken är egentligen lika mycket en bok om Patrik Lundberg och hans uppväxt som det är en berättelse om mammans liv och det svenska klassamhället. Många frågor ställs i boken som både har ett personligt och ett samhälleligt perspektiv. Den påminner mycket om Édouard Louis bok Vem dödade min far som jag också gillade.

Fjärilsvägen är väldigt skickligt berättad och nästan avskalad i sin stil, gråten kommer snarare mellan raderna. Jag kan varmt rekommendera den.