”För att förstöra demokratin behövde antidemokraterna ungefär så lång tid som en semester brukar vara. Den som i slutet av januari avreste från en rättsstat återvände fyra veckor senare till en diktatur.”

Kulturpersoner som fiender

Hur kunde Tyskland genomgå en sådan omvälvande förändring på så kort tid, som ovanstående citat ur boken så naket beskriver? Uwe Wittstocks bok är så klart inte den första som söker svaret på den frågan. Dock torde den höra till de mer uppmärksammade i ämnet på senare år.

Som framgår av bokens undertitel belyser Uwe Wittstock kulturens situation efter Adolf Hitlers maktövertagande 30 januari 1933 - kulturpersonligheter i allmänhet och författare i synnerhet. Antalet sidhänvisningar i personregistret i slutet av boken ger en ganska tydlig bild därvidlag. Här förekommer namn som Bertolt Brecht, Alfred Döblin och Thomas Mann lika flitigt som Adolf Hitler och Joseph Goebbels.

När nazisterna utsåg sina fiender återfanns de inte sällan i kulturkretsar. Några av dem inser allvaret och flyr landet så fort de hinner, medan andra tvekar, i tron att det nog inte är så farligt. Den händelse som ändå fick de senare att reagera var Riksdagshusbranden 27 februari. Då släppte nazisterna alla tyglar och Hitler fick omgående igenom lagar som i praktiken upphävde alla medborgerliga rättigheter på obestämd tid.

Kusligt ekande bladvändare

Bokens dag-för-dag skildring driver berättelsen framåt och gör den här boken till en verklig bladvändare som ekar kusligt ända in i vår tid. I slutet på varje kapitel redogörs för olika gatu-sammanstötningar, med vidhängande antal dödsoffer runt om i hela Tyskland, vilket åskådliggör våldets omfattning, och som samtidigt satte tonen inför vad som komma skulle de nästkommande tolv åren. 

Foto: Olle Öhman

Bildtext: Detta är vad som återstår av Anhalter Bahnhof idag. Järnvägsstationen i Berlin som nämns upprepade gånger i boken – många författare & kulturprofiler anträdde hastigt sin flykt härifrån i februari 1933. Foto: Olle Öhman

Finns också som e-bok.