Ett välbekant ansikte som följt låntagare i generationer
Curt "Curre" Renkonen firar under 2020 50 år som bokbusschaufför, och nu har han till sist lyckats gå helt i pension. På fritiden blir det utrymme för både boule och böcker.
På fritiden har han hunnit med många intressen, som bland annat trummis, boule-spelare och folkdansare, men sitt yrke har Curt Renkonen alltid trivts med och varit trogen.
Rätt yrkesval
− Jag träffade rätt med en gång gällande yrkesvalet, säger han och konstaterar samtidigt att det var långt ifrån ett givet val. Det var snarare ödet och rena turen.
När Curt Renkonen sökte en ledig tjänst som bokbusschaufför i finska Korsholm visste han ingenting om jobbet. Året var 1970 och han hade gått reklamlinje på handelsskola och jobbade på en lanthandel. Något passande körkort hade han inte men blev trots detta spontant rekryterad.
− Det dök upp en kvinna på lanthandeln och frågade om inte jag kunde tänka mig att bli bokbusschaufför. Biblioteksnämnden i Korsholm hade fått tips om mig av min förre högstadielärare, som visste att jag var som klippt och skuren för jobbet. Det visste inte jag, men blev övertalad att prova.
Ensam på bussen
Nej, han hade ingen aning om hur klippt och skuren han var, men sökte och fick jobbet. Därpå tog han sitt körkort och så bar det av. Hans gamle lärare hade nämligen inte bara mer än rätt, han satt dessutom som ordförande i biblioteksnämnden. Under nio år skulle Curt Renkonen komma att köra bokbuss i Korsholms kommun och hans sociala talanger gjorde jobbet till en fröjd.
− Jag älskar att vara ute bland folk. Kontakten med låntagarna är ju det som gör det så roligt, och så svårt att gå i pension, säger Curt Renkonen, som nyligen passerat sin 70-årsdag.
Som ensam personal på bussen blev det fullt upp. På den tiden använde man sig inte av några datorer, utan av bokkort som sorterades in för hand i ett kartotek. Ett tidskrävande jobb, som krävde sortering även efter det att bussen hade parkerats i garaget på kvällen.
Curt Renkonen berättar mer om utvecklingen från Detroitsystemet till dagens biblioteksteknologi i den här artikeln.
Till Sverige
Så en dag råkade han få syn på en platsannons. Året var 1980 och det gällde ett vikariat som bokbusschaufför i Umeå. Han ringde direkt, för det var sista ansökningsdagen. Samtalet föll väl ut, han ombads skicka in ansökan och fick jobbet. Två av Curt Renkonens sju syskon bodde redan i Umeå, så helt vilsen kände han sig trots allt inte när han sa adjö till sina föräldrar Evi och Erik i Korsholm.
− Det var underbart att börja här i Umeå, att vara två personer som bemannade bussen istället för att sköta allt ensam. Dessutom var det nog tur för alla parter att jag hade en vägvisare med mig, säger han skämtsamt. Det var ju januari; kolmörkt ute och jag hittade ingenstans.
Ett stort antal låntagare har följt honom under decennier och han har varit en fast punkt i deras liv under barndom, uppväxt och vuxenliv. Många av dem som kom och lånade hos Curt Renkonen som barn lånar idag med sina egna barn.
− Det finns faktiskt en låntagare som kommit till bussen regelbundet under större delen av mitt yrkesliv, som numera kommer och lånar tillsammans med sitt barnbarnsbarn.
Meriterad boulespelare
I slutet av 80-talet kom denne mångsysslare, återigen av en händelse, in på det som skulle bli ett av hans största intressen: boule.
− Riksbyggen ordnade en tävling mellan sina olika bostadsrättsföreningar. Vi fick veta hur det gick till och första priset var en flaggstång. Den vann vi, och jag blev fast för sporten.
Curt Renkonen gick med i föreningen BS Nordboulen och började med framgång spela seriespel. Han har varit med på flera SM och placerat sig på bronsplats vid två tillfällen. 2019 vann hans lag "trippeln" i Svenska Cupen.
Även kultur i olika former har varit ett stort intresse som följt med genom livet. Efter en kort karriär som trummis i tonåren övergick han till teatern. Ett tjugotal uppsättningar hann Curt Renkonen vara med i på olika scener i Korsholm innan flytten till Sverige. Bland annat pjäsen "Erasmus Montanus" av Ludvig Holberg och "Brödet och stjärnan", skriven av Hans Forss med Ernst Günther som regissör.
Under hela 1980-talet virvlade han också omkring som uppvisningsdansare tillsammans med hustrun Gun-Inger och ett större danssällskap. Det var alla typer av finska och finlandssvenska folkdanser.
Positiv energi
Curt Renkonen är känd av både kollegor och låntagare för sin positiva energi.
− Skulle jag ha ett motto skulle det nog vara att "det löser sig alltid", för det mesta gör det ju det på något sätt om man bara tar det lugnt, säger han men tillägger:
− Att bli irriterad är sällan lönt, men visst kan man ha en sämre dag, även jag. Men jag vill helst inte tänka negativt utan hellre "vad kan vi göra åt problemet så att det blir bra?"
Läser ofta och gärna
Läser böcker gör han så gott som varje dag, gärna liggandes på den bekväma grå soffan i vardagsrummet hemma på Sandbacka i Umeå.
− Det blir mest deckare och thrillers. Jag gillar inte när det blir så mycket utfyllnad om gardinstyger och annat oväsentligt, som hur bordduken i ett rum ser ut. Jag vill ha handling, säger han bestämt.
Av den anledningen går inte Karin Smirnoffs böcker hem hos Curt Renkonen, men han rekommenderar gärna titlar av Stina Jackson, Mari Jungstedt och Viveca Sten.
En bok som särskilt stannat hos Curt Renkonen är I skuggan av sommaren av Peter Strang. Det är inte en deckare, utan en skildring av en kille som får en cancerdiagnos och väljer att inte berätta det för sin omgivning.
− Den boken har så mycket glädje, värme och sorg. Cancer berör så många och det här är en jättefin bok som alla borde läsa.
Äter rätt och har det förbaskat roligt
Curt Renkonen serverar kaffe och hembakad mjuk pepparkaka, för som han säger, ingen regel utan undantag. Kosten är viktig för honom, liksom att röra på sig. 2009 drabbades han av en livshotande hjärtinfarkt och blev varse hur viktigt det är att ha en hälsosam livsstil.
− Jag vill ju må bra och ha ork den dag jag äntligen går i pension, säger han och skrattar.
Officiellt gick han i pension för flera år sedan men har sedan fortsatt att jobba, både på längre vikariat och som i dagsläget som timvikarie. Nu i sommar är det tänkt att han ska gå i pension på riktigt, men frågan är hur det ska gå.
− Jag hoppas kunna bli pensionär och ha ro att hålla mig hemma. Ägna mig mer åt boule, bärplockning och promenader. Hälsa på sonen i Stockholm lite oftare. Men jag har sagt att det är öppet att fortsätta köra om det behövs någon inhoppare. Det är ju så förbaskat roligt att komma ut och träffa folk!
Och pension har det blivit
Ett tillägg från webbredaktionen på Minabibliotek.se, ett par månader efter att den här intervjun gjordes. Nu i juli 2020 har Curt verkligen gått i pension. Vi hoppas träffa honom ofta som låntagare istället.