Jag satt i soffan, drack energidryck och såg på min favorit-action film.

Jag heter Bert, jag är 21 år och bor i ett gammalt torp mitt ute i skogen. Jag har bara en granne. Han heter Gunnar och är typ uråldrig.

Ljuden av en explosion i filmen dånade från TV:n. Min energidryck tog slut. Jag gick ut i köket för att hämta mer och kollade på klockan, 00:43.

Då hörde jag ett bankande ljud från filmen som jag inte kände igen och gick för att kolla vad som hände. Jag har sett den här filmen typ tusen gånger så jag visste precis vad som skulle hända, men på filmen satt de bara och pratade. Precis som det skulle vara, inget konstigt. Då hörde jag det bankande ljudet igen. Det kom inte från TV:n utan från övervåningen.

Jag var lite rädd när jag långsamt gick uppför trappan. Trappstegen knarrade när jag trampade på dem. Att kalla det för en övervåning är väl egentligen att överdriva, det är mest som en vind. Där har jag ställt alla gamla möbler som jag egentligen inte vill ha kvar.

När jag kom uppför den rangliga trappan hörde jag ett svagt surrande ljud. Det surrande ljudet blev starkare och starkare. Jag kisade med ögonen och tittade mot stället som ljudet kom från. Hjärtat slog så hårt att det överröstade ljudet från filmen. Då såg jag något rött. Det lyste i mörkret. Jag drog efter andan. Den dammiga och fuktiga luften kändes som sandpapper i min hals och jag hostade till.

När jag tittade upp igen såg jag att de röda ljusen långsamt närmade sig. Jag tog ett steg bakåt. Men det skulle jag inte ha gjort för där låg en låda med gamla tidningar. Jag tappade balansen och satte mig på ändan och kunde inte göra annat än att med fasa se hur ljusen kom allt närmare. Jag var stel av skräck. Då hörde jag hur de skrek från filmen: Spring! Då kom jag på fötter och med ett skrik kastade jag mig nerför trappan.

Jag hoppade in under soffbordet för att gömma mig. Då såg jag hur en vit robot kom gående ner för trappen. Roboten sa något på något annat språk och tittade på TVn. Robotens röda ögon började lysa ännu starkare och hela TVn vibrerade och det sprakade från skärmen.

Då hände något helt otroligt - personerna i filmen vände sig mot mig där jag låg under soffbordet. Det var som att roboten styrde dem. Personerna på filmen började prata i en hög och entonig röst. De sa: “Bert, du är nu robotens slav. Du måste följa roboten! Lyd!” Jag kände hur rösterna trängde rakt in i mig och jag kunde inte göra annat än att lyda.

Alla lampor i hela huset började att blinka och det började ryka och komma gnistor från TV:ns uttag.

Roboten sa: “Bert, res dig upp”. Jag kunde inte kontrollera mig själv och det kändes som att jag själv var en robot. Jag reste mig långsamt upp. Roboten vred på huvudet och stirrade på mig med sina röda ögon.

Hemma hos Gunnar var allt lugnt och stilla. Gunnar sov gott i sin säng. Plötsligt vaknade han av ett krafsande på dörren. Yrvaken gick han mot ytterdörren för att öppna. Han tittade ut i mörkret men såg först ingenting. Då kände han något stryka förbi benen.

“Misse, jasså, är det du som vill komma in!” sa han. Han skulle precis stänga dörren när han såg hur det blinkade från grannens torp. Först tänkte han att Bert säkert tittade på sina actionfilmer igen och att han borde gå och lägga sig istället. Han stängde dörren och gick mot sovrummet. Sedan tänkte han att det blinkade lite väl mycket för att bara vara en film. Det kanske är på väg att börja brinna, tänkte han. Han drog på sig ett par stövlar och gick över till grannens torp.

När han öppnade dörren och klev in i hallen såg han två figurer som stirrade på varandra och hela huset blinkade och sprakade. Gunnar stapplade baklänges och famlade efter huvudströmbrytaren som satt bredvid ytterdörren. Roboten tog ett steg fram mot Bert. Gunnar fick tag i strömbrytaren och vred om. Med en smäll blev allting svart. Det enda som syntes var robotens två röda ögon.

Bert kände det som att världen blev suddig, han ville följa de röda ögonen. Plötsligt försvann de röda ögonen och det hördes en duns. Bert vaknade till. Roboten hade snubblat på soffbordet. Den försökte resa sig igen, men Bert tog snabbt första bästa vapen för att slå roboten - det blev TV-dosan. Han kastade den på roboten i mörkret. Med ett sprakande ljud blixtrade det till i hela roboten och de röda ögonen sprack i tusen bitar.

I Gunnars hus tittade Misse ut genom sovrumsfönstret. Månskenet lyste över himlen och en stråle lyste rakt på torpet. Plötsligt började torpet att vibrera och hela huset åkte upp i strålen. Den starka strålen försvann. Kvar var bara en stor grop i marken. Misse gick ned och la sig på sin favoritplats nedanför Gunnars säng.

SLUT

Kollage. Originalbilder av Kirill_M/Bigstock, mouu007/Bigstock