Tanken "kan hon, så kan jag" föddes medan jag läste och sista veckan 2014 ägnades åt inventering av ägodelar. Jag hade många. Skor och kläder synades extra noga. De skulle gott och väl räcka året ut. Sagt och gjort – jag skulle bli köpfri.

Precis som Gunilla Brodrej satte jag upp regler. Hennes "livsmedel, drivmedel, färdmedel" blev "förtäring och förbrukning" för mig. Presenter var undantaget för oss båda. Inga barn och barnbarn skulle bli lidande. Beslutet var mitt och konsekvenserna av detta skulle bara drabba mig. Husfriden var räddad.

Det var inte enbart boken som sporrade mig. De senaste åren hade jag försökt att "rensa i röran", eller "döstäda" som en del kallar det. Mina föräldrar hade gått bort och lämnat efter sig mycket fint som var svårt att kasta eller på annat sätt avyttra. Barndomsminnen komprimerade i en stor mängd vaser, salt- och sockerströare, trasmattor och hemvirkade dukar som sparats av nostalgiska skäl.

Barnen som flyttat hemifrån var ivriga att skapa sina egna överfyllda förråd, utan hjälp från tidigare generationers samlande. Ingen hjälp fanns i sikte och förrådet kved av överbelastning. Men nu skulle det tamejfan vända. Mitt liv som konsument skulle förändras radikalt.

Från den förbjudna köpzonen använde jag sockar i obegripliga färgställningar. De skulle nötas på, tänkte jag. Men när min födelsedag närmade sig i april önskade jag mig sockar från mina familjemedlemmar. Jag var verkligen på G, men någon måtta fick det vara.

Sommaren avlöpte utan större problem. För övrigt hade mina föräldrar rest en del, så jag ägde redan en blockflöjt från Rumänien, en gondol i plast från Venedig, samisk slöjd i olika material samt ett lerkrus med inskriptionen "Trehörningsjö". Själva resandet hade jag av praktiska skäl placerat i förbrukningsfacket. Men vid det laget hade jag blivit lite snål också, så några större utsvävningar blev det inte 2014.

Under hösten fick jag ett par byxor i present av maken. Lite fusk kanske, men sommarens cykelturer och flytten av stadsbiblioteket där jag jobbar, hade tärt på byxbeståndet. Byxor istället för blommor.

Gunilla Brodrej frågar i boken Shopstop en sakkunnig vid Finansdepartementet, Niklas Wykman (M), vad som skulle hända om alla gjorde som vi. Niklas Wykman menar att "det skulle leda till högre arbetslöshet, troligen en mer ojämn fördelning av resurser, att utvecklingen mot allt färre fattiga i världen skulle avstanna och att den vetenskapliga utvecklingen skulle sakta ned. På plussidan finns att det skulle minska belastningen på en rad ändliga resurser."

Oavsett vad de sakkunniga säger så har jag shoppat mindre efter detta år, för det tar emot på ett positivt sätt. Det är mycket troligt att det blir en köpstoppsrepris någon gång framöver och hoppas att jag inspirerat fler att ta steget mot ett mer köpfritt liv. Eller åtminstone lockar någon att låna Shopstop av Gunilla Brodrej, gratis på biblioteket.

En krönika av Maud Sandström, Umeå stadsbibliotek
Puffbild: logos2010/Bigstock