En lättsam motvikt

Ett kåseri är en litterär genre som främst karaktäriseras av lättsamt talspråksliknande framställningssätt, säger Nationalencyklopedin. Kåseriet blev en läsarfavorit när pressen blev allt större under 1800-talets första hälft. Det behövdes som en lättsam motvikt till alla rapporter om det allvarsamma tillståndet i omvärlden. Med ett lättsamt språk och ett personligare tilltal skulle läsarna fångas.

Ingemar Unge, som själv har mer än trettio års kåseriskrivande bakom sig i Dagens nyheter och tidningen Vi, konstaterar kort att ett kåseri är ett stycke text som står på kåserisidan. Själva ordet kommer från franskans causer, på svenska förtroligt tal.

Han är en självklar vägvisare både för den som vill ha lästips och veta mera och för den som själv vill börja skriva. I en En rolig bok – Kåsörer och krönikörer under hundra år finns inspirerande texter av föregångare i genren, från Gustaf Fröding till Hanna Hellquist. I Skriva kåseri ger han handfasta råd i skrivandet och är generös med exempel både på lyckade texter och rena stolpskott.

Konsten att skriva om ingenting

Kåsörer kan vara av olika slag. Mats Rosin, själv mångårig kåsör i Västerbottens folkblad, numera Folkbladet, brukar dela in dem i olika typer: griniga gubbar, arga fruntimmer, ordekvilibrister, dårfinkar, flanörer, satiriker och dagskommentatorer. De politiska kåsörerna bildar en särskild grupp. Vilken kategori han själv tillhör kan man ta sig en funderare på när man läser hans samling K-märkt och annat otidsenligt. Han konstaterar I en förvandlad stad att han som inflyttad inte behöver sörja en tid han inte upplevt . Det gör det lättare att bejaka det nya.

Kollegan i konkurrentbladet Västerbottens-kuriren, Olle Carlsson, kunde som infödd på sin tid vara både nostalgisk och framåtblickande. I Professorn i skyltfönstret finns återblickarna på ett svunnet Umeå, tankarna kring det dagsaktuella och en och annan fundering kring framtiden. Han föreslog att Umeå skulle göras till ett Nordens Monte Carlo med ett casino i centrum för att göra staden till norra Europas mest attraktiva kongresstad. Casinot hamnade i Sundsvall, men ett präktigt Folkets hus fick vi och kongressfolket kom i massor.

De populäraste kåsörerna kom ofta ut med samlingar lagom till julhandeln. Cello, Red Top, Kar de Mumma och Torsten Ehrenmark tillhörde bästsäljarna.

Familjen Z

Den i särklass flitigaste av alla, Erik Zetterström, signaturen Kar de Mumma levererade under sin tid 52 000 kåserier till Svenska dagbladet. Ett svårslaget rekord som förmodligen bidrog till att han kunde unna sig den Rolls Royce som förutom ett plommonstop var hans kännetecken. Han var inte

Samma tid, samma plats

En annan central figur var Hadar Hessel, Gustafsson med Muntascherna. Varje måndag kunde man i Dagens nyheter hitta hans texter på samma plats från 1930- till 80-talet. Att ha en fast publiceringsdag, gärna på samma plats på tidningssidan var få förunnat. För en nykomling i branschen var det bara att vänta på att någon av de gamla dog eller gick i pension.

Kajsa Olsson har i Kåserierna – var tog de vägen? berättat om sina erfarenheter från sina år som frilans bland erfarna kollegor på Dagens nyheters Namn och nytt-sida. Läsarkontakterna var många och personliga. Hon fick recept på korvkaka, hjälp med stickning och fick en dag ta emot tio liter oätliga lingon!

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Jacob Forsell