Foto: Pressbild från Fantagraphics

TV-komedi i serieformat

De är generellt dåliga på relationer, till varandra och till sig själva. Övergrepp, grafiskt våld och explicit sex är frekvent förekommande. Det finns en spännande kontrast mellan tempot, den lågmälda tecknarstilen i vattenfärg och de kaotiska scenarier som ofta utspelar sig. 

Simon Hanselmann slog igenom med sina serier om Megg, Mogg och Uggla i början av 2010-talet. Han lade upp sina serier på bildbloggen Tumblr och lockade många läsare och flera förlag. Första fullängdsboken Megahex kom 2014. (Det svenska serierförlaget Lystring planerar att ge ut Total häxa hösten 2022.)

En del av inspirationen till formatet kom från The Simpsons och andra tv-komedier. I bakgrunden finns också Simon Hanselmanns personliga berättelse med en uppväxt i en missbruksmiljö i en fattig, inskränkt stad i Tasmanien. Han började rita serier tidigt och kopierade och sålde dem på egen hand. Fortfarande får han en betydande del av sin inkomst från egna specialutgåvor, zines och merch som han själv säljer. 

Självbiografiska inslag

Han har sagt i flera intervjuer att han bearbetar sina egna erfarenheter och ibland använder sig av sådant som hänt närstående till honom. Albumet Inkörsporten tar berättelsen till en mörkare plats. Megg, som är Simon Hanselmanns alter ego, går där tillbaka till relationen med sin heroinberoende mamma. 

På svenska finns hittills albumen Livet är en fest (som samlar serier från bland annat One more year och Megg & Mogg in Amsterdam), Inkörsporten och Krisläge. Kronologin i serien och dess utgivning är inte helt rak. One more year och Megg & Mogg in Amsterdam från 2016 utspelar sig före Megahex som i sin tur åtföljs av Inkörsporten som kom 2019.

Pandemialbum

I en intervju i Whynow sade han att han hoppades det skulle göra att tillvaron kändes lättare för läsarna. Inte minst när de jämförde sin situation med Ugglas, som i Krisläge befinner sig i lockdown tillsammans med den för det mesta mycket urspårade karaktären Varulv Jones.

Sedan han var barn har Simon Hanselmann funderat över sin könsidentitet. Han har tidigare beskrivit sig som en queer straight man. Han klär sig ibland som kvinna men skriver i efterordet till Krisläge, ett slags kommentatorspår till albumet: "Jag vill inte kategorisera mig själv. Jag tar personligen avstånd från det samtida språkbruket och dess etiketter. Jag är en "människa" och jag har på mig en massa olika sorters moderna kläder, vissa "manliga" vissa "kvinnliga"."

En empatisk utmaning

De flesta av karaktärerna i serierna är queera. Men Simon Hanselmann oroar sig inte för att inte vara politisk korrekt, vilket är befriande och i bästa fall kanske kan öppna upp diskussioner istället för att polarisera dem. Hans serier utmanar sina läsare att känna empati med karaktärer som oftast beter sig helt oacceptabelt. Serierna är inte för alla, men jag tror inte att man kan förneka att de skildrar oss alla.