Jag har läst en bok. Inget konstigt med det. Som barn-, ungdoms- och skolbibliotekarie plöjer jag massor med böcker. Men nu har jag läst en bok som biter tag och vägrar släppa greppet. Som driver framåt mot ett obönhörligt slut. En rå och brutal bok om psykisk ohälsa.

Flyr från livet i Umeå

Freja bor i Umeå och har just hoppat av lärarutbildningen. Hon orkar inte. Hennes pappa är döende i ALS. Hon flyr till Stockholm där hon delar lägenhet med Pim-Pim.

Pim-Pim spelar i ett lokalt band med många fans. Varg är bandets sångare, låtskrivare och stora stjärna. När han och Freja möts slår det gnistor.

Varg står emot sina känslor så gott han kan för att bespara Freja det stora mörker han har inom sig. Men, de här två trasiga unga människorna blir ett par.

Ett omvälvande år med ljus och mörker

Under ett turbulent år med spelningar, skrivande och fester följer vi dem. Genom hopp, ljus och kreativitet in i mörkaste förtvivlan, rädsla och vanmakt. Ett år som blir det bästa och värsta året i Frejas liv.

Som läsare vill jag skrika stopp, stanna tiden, nu. Gör inte så, ta hjälp! Men så är inte livet. Tiden tickar obönhörligt på. Timme efter timme, dag efter dag. Tills det tar slut.

En gång slockna alla stjärnor är som sagt rå och brutal med ett modernt, rappt språk. Boken är också poetisk och skildrar flera av de inblandade med djup och realism som knockar.

Vi lär känna personer som var och en har sitt ok att bära. Vi får följa med ner i bråddjupet men också se att det finns ett ljus, en framtid. Även om ljuset i tunneln kan visa sig vara ett tåg.

Läs den!