Flickan -58 är en karaktär. Det både är och är inte författaren själv, då vid namn Annie Duchesne. En ung kvinna som precis gått ut en katolsk skola och under en sommar ska få prova på ett friare liv som ledare på en sommarkoloni. 

En omvälvande händelse

Redan efter ett par dagar händer något som skapar ett jordskred i henne. En hastig upplevelse av intimitet med en annan av kolonins ledare. En händelse som idag skulle klassas som våldtäkt men som då saknar defintition, inte minst för Annie själv som dittills levt en mycket begränsad och skyddad tillvaro. 

Hon försöker förstå och förhålla sig till det nya som öppnat sig för henne. Hennes beteende blir stort och yvigt. I berättelsen landar det dåligt hos hennes jämnåriga som driver med henne och kallar henne missklädsamma saker. 

Men hos Annie har en besatthet vaknat och de sommarveckorna, resonerar författaren, stakar högst troligt ut vägen framåt för Flickan -58. Hennes ideal och hennes framtidsvisioner ändras, eller tar åtminstone ny form. Samtidigt återvänder hon till sina tidigare ideal när skalven ett par år senare har ebbat ut, en slags process som för min tankar till Amishrörelsens begrepp "rumspringa" men som nog är ganska allmänmänsklig.

Att skriva sig fri

Förutom det intressanta i skildringen av könsroller, förväntningar och gruppdynamik under vistelsen på kolonin är det en tankeväckande resa i Annie Erneauxs minnen och hennes förhållande till dessa minnen. Hon vänder sig direkt till läsaren, talar om att skriva sig fri från karaktären som hon bara något år efter har skapat en stor distans till. 

En flickas memoarer kombinerar berättelsen om tillblivelse i mötet med vuxenvärlden med ett djupare resonemang om orsak och verkan, samhälleliga strukturer och vårt förhållande till våra tidigare jag. En läsvärd roman.