En annan bild av drottningen
Hennes bok om Maria Eleonora ger en annan bild av drottningen än den som varit vanlig. Victoria Edman har intervjuat den Augustnominerade Moa Matthis som i sin roman även skildrat flera fascinerande livsöden.
Moa Matthis är skribent och forskarstuderande i engelsk litteratur vid Umeå universitet. Vi börjar med att konstatera att vi båda tänkte på Maria Eleonora då vi såg filmen The King's Speech. De kungliga huvudpersonerna, i både boken och i filmen, får mycket konkret känna på den kungliga ofriheten.
Hur kändes det att bli Augustnominerad?
– Det var förstås väldigt roligt och överraskande. Att veta att människor läser det man skriver, och att det kan betyda någonting för någon, är skrivandets belöning.
Hur kom det sig att du skrev en bok om just Maria Eleonora?
– Hon trängde sig på. Hon bar på en berättelse som jag inte kunde låta bli att vilja lyssna till, och skriva.
Du skriver att "kvinnors livmödrar var offentliga angelägenheter", berätta mer.
– Var, och är fortfarande på många platser i världen. I 1600-talets Sverige hölls kvinnors kroppar på plats med hjälp av lagtexter och traditioner, nästan alltid grundade i religiösa påbud och föreställningar. Sexualitet och barnafödande hörde hemma inom äktenskapet, där maken var sin hustrus överhuvud. Det innebar att kvinnor som födde barn eller hade sex, med eller mot sin vilja, utanför äktenskapet straffades hårt. Inte sällan med dödsstraff. För en kungagemål tillkom dessutom kravet på att föda en tronarvinge, det vill säga en son.
Det skulle jag gärna göra, men det är svårt. Hon är ett av många öden som passerar revy i Stockholms stads tänkeböcker. När hennes brott belagts och domen avkunnats, försvinner hon från offentlighetens och de bevarade dokumentens horisont. Vi har ett fragment ur hennes liv kvar, de korta ögonblick då hon befann sig i maktens ljuskägla. Det enda vi kan vara säkra på, är att hennes öde delades av många olyckssystrar.
Du har så välformulerade och beskrivande kapitelnamn, jobbade du mycket med dem?
– Tack! Egentligen inte. Kapitelnamnet kommer ganska snabbt när kapitlet väl är färdigskrivet, som av sig självt.
Mitt eget favoritcitat från boken lyder "Det är inte enkelt att teckna en bild av Maria Eleonoras gestalt. Mellan henne och oss flyter en flerhundraårig tidsflod och de dokument som vittnar om hennes liv är ett fåtal löv som fortfarande flyter på ytan."
Har du något favoritcitat från boken?
– Oj, vad svårt. Som författare måste man gilla hela sin text, och inte favorisera någon enstaka mening. Som med barn ungefär. Jag väljer ändå den sista meningen i förordet: "Maria Eleonora är kvar, men på hennes kista fäller änglarna ut sina vingar". Är det något jag velat att min bok skulle förmå så är det att befria Maria Eleonora från den historieskrivning som gjort henne till en galen hysterika. Att ge henne friheten att lyfta sig ur den bilden.
Text: Victoria Edman, Grubbebiblioteket
Foto: Caroline Andersson
Moa Matthis
Uppvuxen: I Huddinge, söder om Stockholm
Bor: På Kungsholmen i Stockholm.
Jobb: Just nu viktigast: att skriva en avhandling i engelsk litteratur! Men jag kan förstås inte låta bli att skriva annat också! Att vara ute och prata på bibliotek och andra platser är nästan farligt roligt!
Läser helst: Facklitteratur: vid skrivbordet eftersom jag antecknar. Skönlitteratur: i fåtölj med benen upplagda.
Bokmärke: Viker hörn på egna böcker (usch!). Stoppar gamla kvitton eller papperslappar jag hittar på skrivbordet i lånade.
Favoritkaraktär i bok: Oj, vad svårt! Men, om det är just karaktärerna du frågar efter, så är det till barn- och ungdomslitteraturen mina tankar går. Där finns de starkast lysande gestalterna som följer med en ut ur berättelsen och vidare i livet. En brasklapp dock för att det möjligen beror på att man läser de böckerna när man är som mest mottaglig och längtande!; Huck Finn, Hugo och Josefin i Maria Gripes böcker, baron Münchausen, Mumintrollet. Som gestalter står de vidöppna gentemot världen, en öppenhet som gör dem sårbara – tänk på Mumintrollet eller Josefin – men också oändligt fantasi- och uppfinningsrika.
Favoritbok just nu: Lasse Bergs Skymningssång över Kalahari. För att den människa han tecknar är en vänsäll, gladlynt och godhetsälskande varelse.
Tre bra författare: Oj igen! Hur ska jag kunna välja bara tre? Men, ok: Joseph Conrad: för den knivskarpa svärtans skull. Karen Blixen: för lekfullhetens skull. Astrid Lindgren: för insiktsfullhetens skull.
Maria Eleonora
Feminister och pionjärer