Sveriges mest älskade person – och världens bästa barnboksförfattare. Det kan inte ha varit så lätt alla gånger. Astrid Lindgren bestämde sig redan i skolan för att aldrig bli författare, men som tur var upptäckte hon hur roligt det var att skriva.
På gården Näs utanför Vimmerby föddes Astrid Anna Emilia Ericsson en novemberdag 1907. Hemmet och barndomen hade en stor betydelse för Astrid under hela livet, och har gett upphov till böcker som Alla vi barn i Bullerbyn, Kalle Blomkvist, Madicken och Emil.
Det var ont om böcker under Astrids uppväxt, men 1911 fick hon sin första egna bok, Snövit Barnens Jultidning, med illustrationer av Jenny Nyström, som hon till slut hade lärt sig utantill.
Om sina föräldrar, Samuel August Ericsson och Hanna Jonsson, har hon skrivit boken Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult. En berättelse som genomsyras av kärlek.
Mot småstaden
1914 började hon i skolan i Vimmerby, en liten småstad som finns gestaltad i flera barnboksmiljöer: Pippi Långstrump, Mästerdetektiven Blomkvist, Barnen på Bråkmakargatan och Madicken till exempel.
I skolan trodde de att hon en dag skulle bli författare, och därför beslöt hon sig för att aldrig bli det. Och det blev hon inte – inte förrän på 1940-talet iallafall, då hon upptäckte hur roligt det var att skriva.
Många av Astrids böcker har drag av den idylliska barndomen som hon själv upplevde. Men allt var inte alltid så enkelt, varken i berättelserna eller det egna livet.
Ut i vida världen
Som 17-åring tog Astrid anställning som korrekturläsare på Wimmerby tidning, där hon inledde ett förhållande med chefredaktören. När hon vid 18 års ålder blev gravid valde hon att inte gifta sig med barnets far, utan flyttade istället till Stockholm för att lära sig maskinskrivning och stenografi.
Sonen Lars hade hon under tiden hos en fosterfamilj i Köpenhamn. Det var inget sensationellt vid den tiden, och det var vanligt att unga mödrar på detta sätt tappade kontakten med sina barn. Men inte Astrid. Hon besökte Köpenhamn gång på gång, i väntan på att själv ha möjlighet att ta hand om Lars.
Mellan raderna i Mio, min Mio kan man känna Astrids egen längtan efter den förlorade sonen. Och de återförenas till slut, likt Mio och hans fader konungen.
Astrid blir Lindgren
1928 fick Astrid anställning på KAK i Stockholm och hämtade snart hem Lars. När hon 1931 gifte sig med kontorschefen Sture Lindgren flyttade de alla tre in i en tvårumslägenhet på Vulcanusgatan, och 1934 utökades familjen med dottern Karin. 1941 flyttade de till en större lägenhet vid Vasaparken, där Astrid bodde kvar resten av sitt liv.
Astrid publicerade till en början små berättelser i olika jultidningar, men 1944 vann hon andra pris i Rabén & Sjögrens flickbokstävling med sin första bok, Britt-Mari lättar sitt hjärta. Året därpå vann hon första pris med Pippi Långstrump då förlaget utlyste en barnbokstävling.
Det började med Pippi
Det var en kväll då den sjuåriga Karin låg sjuk hemma i sin säng som hon första gången bad sin mamma berätta om Pippi Långstrump. Då Astrid Lindgren några år senare blev sängliggandes en hel vecka efter en halkolycka började hon skriva ner historierna om Pippi, och skickade manuset till Bonniers.
Bonniers refusering av manuset är numera välkänd. Det manus som senare hamnade hos Rabén & Sjögren var en omarbetning av det första Pippi-manuset – och det gjorde succé. Men det väckte också en hel del uppståndelse. Pippi var inte som flickor skulle vara på den tiden, och kritiker varnade för moraliskt förfall. Astrid Lindgren hade revolutionerat den svenska barnboken.
Förlagsredaktören
1947 började hon jobba som förlagsredaktör på Rabén & Sjögren. Hon var ansvarig för barnboksavdelningen fram till 100725, då hon gick i pension. Under dessa år skrev hon en mängd barnböcker, bland annat Nils Karlsson Pyssling, Karlsson på taket, Rasmus på luffen och Alla vi barn i Bullerbyn.
1973 kom Bröderna Lejonhjärta ut, och möttes av stark kritik. Ingen hade tidigare skildrat döden för barn på det sätt som Astrid Lindgren gjorde. Hon ansågs oansvarig och grym. Men det visade sig att hon återigen bara var före sin tid.
Pomperipossa i Monismanien
1976 gav hon sig för första gången in i samhällsdebatten. Hon hade upptäckt att den nya marginalskatten medförde att hon betalade 102 procent i skatt, och gick till attack mot regeringen genom sagan Pomperipossa i Monismanien. Sagan blev förstasidesstoff och debatten het. Reslutatet blev emellertid att regerigen fick ge med sig. Astrid Lindgren hade räknat rätt.
Hon engagerade sig också för djurens rättigheter, och fick därför på sin 80-årsdag en djurskyddslag i gåva av statsminister Ingvar Carlsson. Lagen tålde dock inte Astrids granskning, och hon avfärdade den som "fisig".
Asteroiden Lindgren
Flera priser har instiftats i Astrid Lindgrens namn och till hennes minne, och själv har hon mottagit en mängd priser och utmärkelser. Vissa mer ovanliga än andra. 1996 anhöll ryska vetenskapsakademin om att få namnge en nyupptäckt asteroid efter Astrid Lindgren. Astrid tyckte då att man därefter gott kunde kalla henne "Asteroiden Lindgren".
Många väntade förgäves på att Astrid Lindgren skulle tilldelas det största litterära pris som finns - Nobelpriset i litteratur, men å andra sidan är litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne världens näst största pris på det området.
Tillbaka till Näs
Astrid Lindgren avled i sitt hem i Stockholm den 28 januari 2002, 94 år gammal. Hon hade då friköpt gården i Näs och bett att få bli begraven i Vimmerby intill sin familj.
Barndomen låg henne alltid närmast, och hon har gjort den betydelsefull för en hel värld.
Under andra världskriget hade Astrid Lindgren ett hemligt uppdrag på underrätteselsetjänstens avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev.
Astrid Lindgrens arkiv med originalmanuskript som finns på Kungliga biblioteket finns med på UNESCOs Världsminneslista.
Astrid Lindgren har samarbetat med flera konstnärer som gjort bilder till hennes berättelser. Främst är det Ingrid Vang Nyman (Pippi), Björn Berg (Emil), Eric Palmquist, (Rasmus och Kalle Blomkvist) samt Ilon Wikland (Bröderna Lejonhjärta, Mio, Lotta, Karlsson på taket, Madicken, Saltkråkan, Nils Karlsson Pyssling och Ronja).
Astrid Lindgren skrev alltid sina böcker först i stenogram.
Astrid Lindgren avslutade sitt följebrev till Pippi-manuset hon skickade till Bonniers: "I förhoppning att ni inte alarmerar barnavårdsnämnden"
Ett sådant elände! När det bara är en vecka kvar till jul ramlar mormor och bryter benet. Vilken tur att mormor har Kajsa som hugger i och tar hand om julstöket.
