Fjodor Dostojevskij håller än
11 november 2021 är det 200 år sedan Fjodor Dostojevskij föddes. Magnus Kronlund skriver om vad som gör den ryske författarens böcker läsvärda än idag och om flera intressanta ingångar till hans verk.
Jag har återkommit till Fjodor Dostojevskijs romaner ungefär vart tionde år för att se om de fortfarande väcker den där känslan hos mig som de en gång gjorde, känslan av att totalt ryckas med i en berättelse, en romanvärld som är fylld av liv, nerv och dramatik. Där finns också alltid en blandning av filosofiska, psykologiska och religiösa frågeställningar och konflikter som iscensätts i romanerna och som griper tag i mig.
Om jag läser för många av hans verk efter varandra kan jag bli något matt av de ständiga starka känsloutbrotten och de många komplicerade släktbanden inom de ryska adelssläkterna, de eviga bjudningarna och visiterna som ska avläggas. Han kan jämföras med författare som Jane Austen när det gäller skildringar av kvinnor som ska giftas bort till rätt friare och med Charles Dickens i frågan om skildrandet av de fattigas elände.
Att Fjodor Dostojevskij bara skulle vara tung och svår är en myt. Likt de två ovan nämnda författarna skrev han sina romaner som följetonger i litterära tidskrifter och var tvungen att hålla läsarnas intresse.
Det går utmärkt att läsa hans böcker utan att fastna i filosofiska frågeställningar och bara njuta av den fantastiska litteratur det är. Men du kan också börja gräva på djupet, precis som många litteraturvetare, författare och psykologer har gjort.
Religion och filosofi
Det finns flera intressanta ingångar till hans verk. En av dem är religions-filosofisk; vad finns det för mening med livet om inte gud finns. Frågan var rasande aktuell under 1800-talets andra hälft och är det fortfarande för de samhällen där religionen har en stark ställning men ändå är ifrågasatt. I den aktuella boken av Martin Hägglund, This life, drar författaren konsekvenserna av ett liv utan fortsättning efter döden.
I Fjodor Dostojevskijs böcker är ett ofta förekommande svar på den frågan, att utan gud är allting tillåtet. Furst Stavrogin i Onda andar, Ivan Karamazov i Bröderna Karamazov och Raskolnikov, huvudpersonen i Brott och straff - alla brottas de med samma fråga: finns gud och vad ska man göra om han inte finns? Raskolnikov bestämmer sig till och med för att ta en annan människas liv, kanske för att utmana gud, för att få ett svar.
Raskolnikov ger själv olika svar på frågan varför han begår ett mord. Ett av svaren han ger är att han genom att rånmörda en onyttig ond människa sedan med hjälp av bytet kan göra gott för många andra - en form av extrem utilitarism, en handling är god om den resulterar i mer nytta än onytta.
Psykologisk realism
Här närmar vi oss en annan ingång i Fjodor Dostojevskijs verk, den psykologiska. Människorna i hans romaner är komplexa, de är motsägelsefulla och vet inte själva vad som styr dem. Ibland klassificeras hans verk som psykologisk realism och det ligger mycket i det.
Psykologin som vetenskap var alldeles ny när Fjodor Dostojevskij skrev sina berättelser och han var banbrytande i hur han skildrade karaktärernas psyken. Det är någonting med hur starkt hans karaktärer träder fram som levande personer av kött och ben, och själ.
En av dem som vände sig emot att kalla Fjodor Dostojevskijs romaner för realistiska var författaren Vladimir Nabokov. Han tyckte inte om Fjodor Dostojevskijs romaner och ansåg (förvisso med all rätt) att alla personer i verken var vansinniga och hysteriska, långt ifrån realistiska. Tatjana Brandt har skrivit om detta i Svenska dagbladet.
Andras texter om Dostojevskij
Sigmund Freud var en stor beundrare av Fjodor Dostojevskij och analyserade också hans verk. I Dostojevskij och fadermordet som var ett slags förord till en nyutgåva av Bröderna Karamazov lyfter han fram det oidipala i romanen, men analyserar också författarens hysteriska läggning och hans spelmani.
En annan författare som grävt i det psykologiska och religiösa i Fjodor Dostojevskijs verk är religions-psykologen Owe Wikström. I flera böcker har han återkommit till romanerna, den första är Raskolnikov, den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff. Han tar här Carl Gustav Jung till hjälp för att analysera mördaren Rakolnikov. 24 år senare kom sedan Sonjas godhet ut. Där ställer han den kvinnliga huvudkaraktären i centrum som med sin tro och kärlek kämpar för Raskolnikovs själ, för att få honom att bli en människa igen.
Undertiteln på Wikströms verk, den kluvne, sätter ljuset på en annan av Fjodor Dostojevskij egenheter. Namnen på karaktärerna har nästan alltid en betydelse, vilket man som icke ryskspråkig missar. Raskolnikov anspelar på en klyvning i den ryska ortodoxa kyrkan där de gammaltroende kallades raskolniker. Det finns webbsidor där du kan få de olika karaktärernas namn förklarade för dig.
Fulländad polyfoni
Den som på det mest inspirerande och djupgående sättet tagit sig an Fjodor Dostojevskijs litteratur måste ändå vara den sovjetiska litteraturforskaren Michail Bachtin. I Dostojevskijs poetik lanserar han sin teori om den ”polyfona romanen”, en romanform som Fjodor Dostojevskij i det närmaste själv uppfunnit, i alla fall fulländat.
Termen polyfoni lånar Bachtin från musikteori. I den polyfona musiken under senmedeltiden och den tidiga rennässansen, till exempel hos kompositören Palestrina, är ingen stämma viktigare än de andra. Varje röst eller instrument är en del av helheten.
Det man slås av när man läser Fjodor Dostojevskij är just hur levande alla karaktärerna är. Deras röster och tankar är självständiga men också delar av hela verket.
Ett annat av Michail Bachtins begrepp som han lyfter fram i studiet av Fjodor Dostojevskij är ”det dialogiska”, det är oftast i mötena med varandra som magin inträffar i Fjodor Dostojevskijs böcker, de samtalar, grälar, retas med varandra och det är i denna dialog som personligheterna och idéerna träder fram.
Komplicerad och mångtydig
J.M Coetzee har skrivit boken Mästaren från Sankt Petersburg, där Dostojevskij själv är huvudperson. Handlingen i romanen består av att Fjodor Dostojevskij har kommit till Petersburg för att ta hand om kvarlåtenskapen efter sin döda styvson som han haft ett komplicerat förhållande till. Boken väver samman Dostojevskijs verkliga liv med den romanvärld han själv skapat. En mörk febrig stämning råder i romanen.
Det finns också delar av Fjodor Dostojevskijs romaner som är mindre tilltalande, till exempel en konservativ religiös rysk nationalism som säkert gillas i dagens Putin-Ryssland och det förekommer dessutom antisemitism. Men det finns också en stor människokärlek. Likt sina romanfigurer är Fjodor Dostojevskij både komplicerad och mångtydig
Fotnot: Bilderna på sidan och flera andra finns att se på Fedordostoevsky.ru
Av och om Fjodor Dostojevskij
Brott och straff
Idioten
Onda andar
Anteckningar från underjorden
Bröderna Karamasov
Folket i Stepantjikovo
Arma människor
Värdinnan
Förödmjukade och förnedrade
Ynglingen
Spelaren
Vita nätter
Dubbelgångaren
Dostojevskijs poetik
Mästaren från Sankt Petersburg
Sonjas godhet
Raskolnikov
Tomas Wennström, tidigare ordförande i Umeås kulturnämnd, har en rysk klassiker som sin favoritbok. Klassikernas klassiker. Kan vem som helst bli en mördare? Fjodor Dostojevskij bjuder på en tung tegelsten av ångest och tänkvärd mardrömsstämning. Absurdist, realist, mystiker och samhällssatiriker. Nikolai Gogol var en av den ryska litteraturens pionjärer. Eller som Fjodor Dostojevskij uttryckte det: "Alla är vi skakade ur Gogols kappa". Hur verkligheten påverkar den ryska litteraturen och hur den i sin tur påverkar minnen av verkligheten är frågor som intresserar och sysselsätter Johanna Lindbladh, 2020 års Elsa Swenson-stipendiat.Våra texter
Bröderna Karamazov
Tips
Tipsat av:
Tomas Wennström
Brott och straff
Tips
Tipsat av:
Jesper Salander
Först bland "de stora ryssarna"
Artikel
Skrivet av:
Örjan Westberg
Johanna Lindbladh undersöker berättandets betydelse
Artikel
Skrivet av:
Anna Sahlén
