Har du svårt att få tid över till att läsa en roman eller till och med en novell, testa då att läsa några dikter. Vem vet, kanske stöter du på en dikt som får dig att för ett kort ögonblick se på livet ur ett litet annat perspektiv.

Per Lindberg: Måndagsdikterna (2006)

Per Lindberg är en poet med sparsmakad utgivning. Sedan debuten på 1980-talet har han publicerat endast fem diktsamlingar. Det som kännetecknar Per Lindgrens poesi är hans förmåga att ge vardagliga och triviala händelser en lika glimrande som mystisk lyster:

SEDEL I VATTNET
Den där sedeln som flöt förbi i vattnet
några centimeter under ytan, vi
visste ingenting om den då,
för så många år sedan,
och vet inte mer idag.
Bara att den fortsätter att sända ut energi,
som radium eller kärlek,
och att den är alldeles stilla fast den rör sig.

Att man som läsare ofta har ett leende på läpparna när man läser Per Lindbergs poesi illustrerar följande dikt:

TILL CHEFEN FÖR AKADEMIEN
Strindberg lär ha varit väldigt söt som barn,
så om du bara varit född vid rätt tid
och på rätt plats, kunde du ha fått hålla det söta Strindbergbarnet i knät.
Du kunde ha stuckit ut tungan slapp mellan läpparna
och blåst ut lite luft, så att det söta Strindbergbarnet
fick skratta åt dina tokiga pruttljud. 

Ola Julén: Orissa (1999, 2019)

Ola Juléns drygt tjugo år gamla diktsamling Orissa har idag närmast fått klassikerstatus. Den här diktsamlingen, som kom i ny utgåva 2019, är den enda diktsamling som författaren gav ut under sin livstid.

En postum diktsamling har dock publicerats samtidigt med nyutgåvan av Orissa, den har titeln Afrikas verkliga historia.  I korta, klarsynta rader, ofta bara en enda mening per uppslag, skriver författaren i Orissa fram ett så olyckligt liv att man som läsare är tacksam för att orden portioneras ut i så små doser:

Vad är det för smärta
som inte släpper?

Jag tror inte längre
att jag kommer att hitta någon att leva med.

Men inte ens hos Ola Julén är allt nattsvart, här är exempel på ett uppslag som andas hopp:

Allt längre stunder av lycka
tack vare dig.

Mia Ajvide: Om en flicka vill försvinna (2008)

Mia Ajvides debut som författare skedde med denna diktsamling. Precis som titeln antyder handlar boken om en flicka som vill försvinna. Sitt försvinnande genomför hon på natten genom att skjuta ut en liten båt och ro iväg ut på havet. I stämningsfulla och starka bilder får vi följa med på en färd där drömmar och fantasier samsas med flytande frigolitbitar och maskburkar.

Står du i fönstret och
ser hur jag bekantar mig med årorna?
Jag vet, det är barnsliga tag, bara en dumsnut tror
att man kan repa havet med ett årslag.

Följande dikt får illustrera författarens förmåga att med enkla medel mana fram bilder, skarpa som fotografier:

Har du någon gång suttit i en båt
och sett solen stiga upp ur havet?
Värme läcker in och träet börjar kvida när det sväller.
Fåglarna pilar mellan öarna
och dagen andas fram sitt ljus.
Du tror att du kan se hur långt som helst.

Gro Dahle: Hundra tusen timmar (2014)

Gro Dahle har sedan sin debut på 80-talet med lyriksamlingen Audiens räknats till en av de stora samtida lyrikerna i Norge. I diktsamlingen Hundra tusen timmar, som kom ut 1996 i Norge men på svenska alltså först 18 år senare, blandas allvar och lekfullhet på ett närmast halsbrytande sätt:

Detta är inte ett bevis. Det är glasskärvor
efter en skål som jag tappade i golvet. Detta
är ingen berättelse. Det är kaffe på duken.
Bara ett väldigt svagt ljud från kylskåpet. Det
uppfattar jag som ett tecken på förståelse.

Att Gro Dale förutom poesi även skriver stämningsfulla bilderböcker kommer inte som en överraskning när man läser följande dikt:

Riktigt eländiga dagar fäller jag ut en mås
mellan armarna. Breder ut vingarna likt
gråvita segel och byter ut tankarna mot
moln. Och alltsammans dras mot havet.
Allt strömmar ut i de stora vindarna över
Atlanten där varm luft byter plats med kall.
Någonstans därute tänker jag vända om och
komma tillbaka med havet på släp.

Förslag på andra poeter som kan fungera som ingångar till poesins värld är Eeva Kilpi, Kristina Lugn
Sonja Åkesson, Bruno K. Öijer, Tomas Tranströmer och Werner Aspenström.